Jag har en "supermatta"

I min bostad (som är belägen en bit utanför city) har jag en matta som jag tycker gör sig värdig att definieras som "supermatta". Den här mattan inköptes för cirka tio år sedan på ett stort svenskt inredningsvaruhus och den är ganska snygg. Den var dessutom väldigt prisvärd. Till färgen är den vit och materialet är ull.

Det bästa med den här mattan är dock att den är väldigt tålig - det är med andra ord en riktig "supermatta" det rör sig om! Varför "supermatta"? Jo, trots att jag otaliga gånger har råkat spilla både kaffe, te och andra vätskor och tänkt att nu är det verkligen kört, de här fläckarna kommer ALDRIG gå att få bort så har fläckarna sedan till (min stora förvåning och lättnad) försvunnit så fort jag har duttat lite med fuktig trasa på dem. Hemligheten med den här mattan tror jag är att materialet som den är tillverkad av har en fet och vätskefrånstötande yta. Jag tror också att mattans antifläck-egenskaper har att göra med att den är mycket tätt vävd. Detta faktum tyckte jag först var jättepositivt men sedan insåg jag att förklaringen till att den här mattan är så otroligt tätt vävd i värsta fall kan ha sin förklaring i att den är tillverkad av barnarbetare med små flinka fingrar. Jag är inte en påhejare av barnarbete - tvärt om. Dock vet jag att många familjer i tredje världen inte skulle klara sin försörjning om de fabriker och industrier som har minderåriga anställda skulle läggas ned. Detta är emellertid ändå inte ett hållbart argument för att få rätten att genomföra strukturella kränkningar av barns rätt till ordentlig utbildning.

Insikten om att min "supermatta" eventuellt är tillverkad av barnarbetare fick mig att känna en fadd smak i munnen: Vilka är det egentligen som betalar priset för att vi i västvärlden ska få ha våra "supermattor"?