Jag är nu i Paris, gastronomins, kulturens, modets och också turisternas huvudstad (31 miljoner utländska turister/år!). Parisarna har ett extremt tålamod med alla oss turister och nästan alla kan engelska! Clousette visar ivrigt upp sin hemstad för sin pappa och pappas kompis. Idag var vi uppe vid Sacré-Coeur och tittade på utsikten. Jens och Clousette pratar endast engelska med varandra (Jens kan ingen franska) men jag har försökt lära känna Clousette på hans eget språk, franska. Det märks verkligen att Clousette bodde på gatan innan han träffade Jens. Clousettes gångstil, eller rättare sagt springstil (för han springer alltid) kännetecknas av att hela tiden kontrollerar staden ur alla aspekter (sökande blick, vrider på huvudet). Clousette har verkligen en riktigt nära relation till Paris och Jens undrar över om det är schysst att låta honom flytta till Stockholm senare. Jag säger till Jens (för jag är inte så imponerad av Paris) att fransmän gör sig jättebra utomlands (eftersom de alltid blir så karaktäristiska och exotiska) och att han verkligen gör Clousette en stor tjänst genom att låta honom växa upp i Stockholm. I Paris är Clousette en i mängden, i Stockholm kan Clousette verkligen få blomma ut! Jens är dock rädd att Clousette med jämnåriga svenska kompisar, skulle ta över initiativet helt och kanske fördärva dem genom sin tydliga stil. Jens älskar Clousette, men han tycker sig kunna se fler kulturkrockar än han känner att han har energi att förebygga. Jens bor i ett studentrum i Cité Universitaire (Svenska huset) och reglerna säger att endast en person får bo i ett rum i taget. Jens har dock lyckats gömma undan Clousette för föreståndarna. Clousette är verkligen gjord av ett segt virke och för honom är det inte ett dugg stressigt att bo illegalt. Clousette älskar verkligen Jens och det märks att Clousette får viktig uppmärksamhet av Jens, för Jens bekräftar verkligen den Clousette är, en bekräftelse han inte skulle få i franskt fosterhem.
Jag tror att det är viktigare att Clousette är med Jens än var han är någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar