Det var förra våren någon gång. Kanske i maj - den mest insmickrande av alla månader. Träden hade såna där små sköra blad i löjligt gröna nyanser och katterna satt på trapporna och kisade mot solen. Det var en lördagkväll och vi hade ätit middag hemma hos F i Hägersten. Hon bjöd som vanligt på läcker, vällagd mat och härlig stämning.
När vi hade ätit klart åkte vi in till citykärnan. Har för mig att vi åkte till Skeppsbar först, men jag kommer egentligen inte riktigt ihåg. Sedan hamnade vi i alla fall på Restaurant Riche. Detta minns jag mycket väl. Vi satte oss och vid ett av borden ute på den "inglasade verandan" (eller vad man nu ska kalla det). Pierre malde på om Hyresgästföreningens framtida utveckling och vi andra satt och fingrade på våra ölglas. J gick snart till baren för att skaffa påfyllning men kom efter bara en liten stund tomhänt, men lysten, tillbaka. "F står vid baren och vänslas med någon snubbe som jag känner igen jättemycket men jag kan verkligen inte placera honom! Ni måste komma och kolla!" Vi andra blev förstås väldigt nyfikna men ingen av oss orkade masa sig upp för att kolla in F:s nya "material".
Kvällen fortlöpte utan sensationer ute på den "inglasade verandan" och strax innan stängningsdags tänkte jag leta upp F för att säga hejdå. Hon var då borta och jag antog att hon hade gått hem med den där snubben. Jag drog i alla fall iväg ett sms till där jag frågade vad det var för en snubbe hon hade hookat upp med. Femtio minuter senare fick jag svaret: "Är hemma hos honom nu. Tror att han är kock, han verkar vara en bra kille. Ringer imorron."
På eftermiddagen nästa dag (tror att jag låg och slötittade på The O.C. och suktade efter bagels) ringde F och berättade om den här killen som hon hade gått hem med. De hade varit i hans lite halvdeppigt inredda andrahandslägenhet på Kungsholmen. Denna hade han skaffat efter en dramatisk separation från sin före detta flickvän (eller om det möjligtvis var fru). Den här killen hette i alla fall Niklas och jobbade, vilket tidigare nämnts, som kock av något slag. F berättade även att han, Niklas, hade varit juste och så, men att han hade snackat på ett sätt som var jävligt irriterande, liksom sugit på orden och andats upphetsat medan han pratade.
Det var först senare på kvällen som jag la ihop ett plus ett. Det var ju för fan "Mat-Niklas" som min kompis hade gått hem med!
Så här i efterhand kan jag förtälja att F äcklas något av att se "Mat-Niklas" stå och "mys-hacka" fänkål och aubergine "i rutan", men att hon samtidigt tycker att det är en kul och nervkittlande grej att hon har gått hem med en av Sveriges kändaste TV-kockar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar