Jag blev betagen av en äldre man

I kväll såg jag ett sådant där "bjäbbigt” men underhållande studioprogram på teve. Det var tre personer som ”gästade” studion och de höll alla tre på med scenkonst av någon form. En av dessa tre var en hyllad författare, poet skådis och regissör. En manlig sådan. Vad gäller hans ålder så skulle jag gissa på ett par år över sextio. Den här mannen hade verkligen, vad man på fackspråk skulle beskriva som en "tät aura", d.v.s. inga läckage i energiflödet, och sina vitgrå tinningar till trots hade han något intensivt pojkaktigt, lekfullt och nyfiket i blicken. Detta bröts sedan, på ett föredömligt vis, av med en krispig allvarsamhet. Ett stort mått integritet var även inblandad i hans person. Jag fattade tycke för den här mannen och jag kommer i framtiden att söka upp honom, främst genom hans konst. Min betagenhet för honom blev inte heller mindre då det vid programmets slut hoppade upp en liten fjärilshund bredvid honom i soffan där han satt, varpå han började gosa med den av hela sitt hjärta.