Idag har jag upplevt min första dag i glasögonormarnas rike. Jag kan konstatera att det har gått över förväntan. Att ha på sig glajerna utanför hemmets väggar kändes dock lite "weird" och ovant, som om jag hade varit på maskeradfest och glömt att ta av mig det viktigaste. Folk tittade konstigt. En annan grej är att ingen har berättat för mig att det bildas imma på glajerna i princip så fort man andas. Inte för att tala om hur det blir när man lagar mat. Det blir ju som ett dubbelt handikapp, först synfelet i sig (som dock blir bättre med glajerna på) men sen när man alltså har dem på så kan man liksom inte genomleva sin vardag på samma vis som förut utan att behöva ta fram putstrasan för en rejäl rengöring ett par gånger om dagen. Man kanske lär sig hantera sådana situationer bättre med tiden?
En annan grej som jag kan konstatera så här efter min första dag (som jag utgår från att man vänjer sig vid vad tiden lider) är att det, när man har på sig glajerna, känns som om man befann sig inuti en TV-ruta, där själva bågarna alltså utgör TV:ns "kanter" och glasen är själva rutan som man tittar ut genom. Som att betrakta världen inifrån en TV. Det kanske låter lite konstigt. Det känns lite konstigt också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar