Under 2008 väljer jag Gud. Det har egentligen skett under en längre tid och det är en bit kvar av att "tacka ja" innan jag "kommit igenom" om man säger. Att jag har varit ateistisk tänkare (14-23 år), humorist (4< år), och "självdistansare" (15< år) gör det hela till en helt klart intressant upplevelse! Kul, Gud! Ännu kan jag inte riktigt säga att jag känner Gud, eller litar på Gud, men det är allright för man kan ju faktiskt inte kunna allt, lite måste man ju få lära sig av andra, också, det är kanske det mest betydelsefulla jag har lärt mig på vägen och det är en insikt som jag måste återkomma till "gång" på "gång".

Frid, kraft och lycka
Tro, hopp och makt
Respekt och prakt

Visst är det så!

MVH Christer Sturmark, Ordförande för humanisterna

P.S. Det var svårt det här med intellektualiteten och hela den biten, men till slut känns det inte ointellektuellt "om man säger". Eller, kanske på ett sätt, men det beror på ur vilken synvinkel du vill se det, om du tycker att handling är något som är intressant eller om du tycker att det är meningslöst. För det är det väl inte? Eller är det det? Jag tror inte det.