onsdag 31 oktober 2007

Fischte Ek och änglarna

Han spelade på gitarren som om vore den en förlängning av honom själv. Från fingertopparna och ut i det sköra träet. En fullbordad kropp. Fischte Fischte, vem spelar du för nu? Vem hör dina vackra toner? Fischte Fischte, finns det änglar där du är nu? Om där änglar finns, så må de vara lyckliga änglar! Jag önskar att jag också fick vara en ängel vid din sida.

Inga kommentarer: