Att vara man är som att cykla på en enhjuling. Det är dömt att misslyckas om man inte tränar något helt ofantligt. Att vara man handlar om att våga försöka, att inte "ramla". Mannen förtjänar dåligt rykte, men man kan ändå tycka att han har fått lite väl oförtjänt dåligt rykte genom historien. Visst, mannen är ofta fruktansvärd men det är också mannen som har gett oss sådana uppfinningar som internet, och sen får man inte glömma bort alla fantastiska fäder, bröder och söner där ute. Att vara man och att samtidigt vara människovänlig är något som ofta kan kännas i princip omöjligt, och man kanske t.o.m. hamnar i tvivel på sitt existensberättigande. Idag bestämde jag mig dock för en sak som blåste bort allt tvivel, och jag känner mig så stark och glad nu. Jag har bestämt mig för att lära mig att cykla på "mannens enhjuling". Jag tänker lyckas och just för att jag är så trosviss så kommer jag också göra det.
Är det inte helt underbart att det går att göra så? Ni andra män därute, hur gör ni egentligen? Kom gärna med tips och idéer. Hur lär man sig cykla på den här enhjulingen? Är hög fart eftersträvansvärt till exempel?
onsdag 27 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar