Jag bor i en lägenhet med ganska hög hyra, och eftersom jag inte har så höga inkomster så är jag tvungen att ha inneboende som delar hyran med mig. Min bror hade därför länge bott inneboende, men han var tvungen att bege sig ut på en lång resa och därför började jag annonsera efter nya inneboende. Till slut hittade jag fram till något som kändes lite okonventionellt, men helt rätt - ett kollektiv flyttade in hos mig! Alla i kollektivet var verkligen ur-trevliga. Efter ett tag upptäckte jag dock att de här killarna och tjejerna hade vänster-sympatier. Detta störde mig litegrann, men när jag blev upprörd över detta tänkte jag att detta var en övergående fas i deras liv och kunde på så sätt acceptera dem som människor. Åren gick och kollektivet blev större och större och vi blev närmre vänner. Jag blev som en extrapappa till många av barnen och god vän med många av de vuxna. Efter ett tag började jag så smått intressera mig för deras politiska idéer. Jag lånade några marxistiska tidningar av en av mina nya vänner. Att läsa dessa tidningar kändes kusligt till en början, men efterhand blev det mer och mer spännande. Jag läste och funderade - nätterna igenom. Världen vecklades ut framför mig och inget såg längre ut som det gjorde förut nu när jag såg på världen med marxistiska glasögon. Min nya "inneboende" hade förändrat mitt liv! Därför har jag svurit att göra allt som står i min makt för att krossa det revisionistiska, kapitulationistiska högeropportunistiska världsstyret som vi kallar "demokrati". Även om dessa eländiga råttor inte fått något för sitt förräderi, och alla struntar i vad de säger, så används dessa råttor, deras "släktingar" och även s.k. Advokater till att upprätthålla Totalförnedringen. Varför är det såhär? Måste det vara såhär? Är en annan värld möjlig och är marxismen verkligen lösningen?
tisdag 20 februari 2007
Hur jag blev marxist
Jag bor i en lägenhet med ganska hög hyra, och eftersom jag inte har så höga inkomster så är jag tvungen att ha inneboende som delar hyran med mig. Min bror hade därför länge bott inneboende, men han var tvungen att bege sig ut på en lång resa och därför började jag annonsera efter nya inneboende. Till slut hittade jag fram till något som kändes lite okonventionellt, men helt rätt - ett kollektiv flyttade in hos mig! Alla i kollektivet var verkligen ur-trevliga. Efter ett tag upptäckte jag dock att de här killarna och tjejerna hade vänster-sympatier. Detta störde mig litegrann, men när jag blev upprörd över detta tänkte jag att detta var en övergående fas i deras liv och kunde på så sätt acceptera dem som människor. Åren gick och kollektivet blev större och större och vi blev närmre vänner. Jag blev som en extrapappa till många av barnen och god vän med många av de vuxna. Efter ett tag började jag så smått intressera mig för deras politiska idéer. Jag lånade några marxistiska tidningar av en av mina nya vänner. Att läsa dessa tidningar kändes kusligt till en början, men efterhand blev det mer och mer spännande. Jag läste och funderade - nätterna igenom. Världen vecklades ut framför mig och inget såg längre ut som det gjorde förut nu när jag såg på världen med marxistiska glasögon. Min nya "inneboende" hade förändrat mitt liv! Därför har jag svurit att göra allt som står i min makt för att krossa det revisionistiska, kapitulationistiska högeropportunistiska världsstyret som vi kallar "demokrati". Även om dessa eländiga råttor inte fått något för sitt förräderi, och alla struntar i vad de säger, så används dessa råttor, deras "släktingar" och även s.k. Advokater till att upprätthålla Totalförnedringen. Varför är det såhär? Måste det vara såhär? Är en annan värld möjlig och är marxismen verkligen lösningen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Spännande historia! jag tror att kärleken är lösningen på problemen du beskriver. kärleken till sin nästa och till varandet som allt upplevt delar. var människas mission bör vara att sprida kärlek till sitt liv och att väcka andras kärlek till liv. marxism kan vara en kärlek till andra, men kan också vara ett hat (klasshat). jag hoppas att du och dina vänner praktiserar kärlekens marxism. fast man kan som kärleksfull aldrig blunda för maktaspekten, eftersom man inte kan äta kärlek, eller hålla sig varm med kärlek, eller tvätta sig i kärlek osv. om andras kärlek inte kan väckas eller är för svag eller blind kan väpnad revolution, där arbetarklassen reser sig och med våld tar tillbaka produktionsmedlen från de kapitalistiska svinen, vara lösningen.
Skicka en kommentar