Jag har alltid varit intressererad av att hjälpa människor så jag gick med i en förening för mänskliga rättigheter som var verksam på högskolan där jag studerade. Genom denna förening kom jag också i kontakt med informella nätverk som bl.a. hjälpte flyktingar att gömma sig i Sverige i väntan på uppehållstillstånd. I dessa nätverk är det snabba beslut och medmänsklighet som gäller. Liv och död kan hänga på ett telefonsamtal - det är en otrolig kick att känna att man har så stor makt över andra människors liv! Det var genom dessa nätverk jag kom i kontakt med Farzad. Jag fick ett samtal på mobilen: "Kan du gömma en flykting? Det är bråttom! Det gäller liv eller död!" Jag svarade självklart ja. Samma eftermiddag flyttade Farzad in i mitt studentrum. Till en början var det väldigt tryckt stämning. Farzad var en trasig människa. Han kom från ett land i krig och han kunde ingen engelska och jag kunde inte hans språk - persiska. Vi blev med tiden goda vänner och kunde kommunicera på två olika sätt: dels lärde jag mig lite persiska och han lärde sig lite svenska och dels kunde vi kommunicera med det universella kroppspråket. Jag lät inte Farzad gå ut, inte ens till affären, och jag sa: "Farzad du måste ställa upp på vissa saker nu när jag ställer upp för dig!" Jag lät Farzad bli beroende av mig och detta var en idé som jag gillade. Mina krav blev större med tiden och Farzad försökte värja sig men jag hade honom i mitt grepp.
/Monique Söder, Mitthögskolan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar