Farstabarn

Jag och min syster var och hälsade på min farmor i Farsta. Det var en solig lördag och vi gick ut i lekparken utanför farmors hus för att äta lite glass efter maten. Det var en massa barn ute på gården och många av dem var ute utan sina föräldrar även fast de inte var äldre än fyra år.

Det låg en katt under bordet som vi hade bjudit på glass eftersom den verkade så sugen. Min syster och farmor gick sen in men jag satt kvar där i parken för att passa min systers lilla krulliga unge som satt och grävde med sina små grävdon. Det kom då fram en massa barn till mig och ville prata om och fråga om och berätta olika saker. De var alla väldigt roliga och liksom självklara i sin framtoning och en som var speciellt rolig var en pojke som hette Aron.

Aron var fyra år och inledde konversationen genom att fråga om jag ville ha en tatuering (som han fått med  sina tuggummin). Jag svarade att det ville jag gärna varpå Aron tryckte fast en tatuering på min hand.

- Är det en kanin? Frågade jag.

- Nej, det är en hare, svarade Aron med cool intonation.

- Du kan få tuggummi också, sa Aron sen och tog fram ett tuggummi som han ”skalade” och sträckte fram i sin lilla smutsiga hand.

- Tack, svarade jag.
Efter det ville han ge mig fler tatueringar och fler tuggummin men där avböjde eftersom jag inte kände att jag hade gjort mig förtjänt av Arons stora generositet - samtidigt som jag verkligen gillade den och ville agera uppmuntrande.

En liten stund senare började Aron helt oprovocerat att sparka på den sovande katten och jag sa då till honom att han inte skulle göra så.

- Varför? Undrade Aron helt uppriktigt.

- För att katten inte tycker om när man sparkar på den, svarade jag.

- Men den kan riva mig då, svarade Aron.

- Nej det gör den inte om du bara låter den va. Men du kan klappa den, det tycker den om, sa jag och visade hur han skulle klappa katten.

Aron gjorde som jag fast åt fel håll, mothårs, varpå katten som dittills hade varit supersnäll faktiskt mjauade till och rev Aron på handen.

Aron alltså, han var en så märklig blandning mellan soft och osoft men jag tyckte nog ändå att det softa övervägde. Och alla de där Farstabarnen var över huvud taget väldigt roliga och speciella.

Sen kom min syster och hennes dotter ut från farmors hus och min systerdotter och Aron stod och tittade på varandra en stund. När Aron hade gått undrade min systerdotter var jag hade fått tatueringen ifrån och jag svarade att jag hade fått den av Aron. Hon ville också ha en men då fanns det inga fler tatueringar. Det kändes lite konstigt att det var jag som hade tatueringen och inte hon.