tisdag 1 mars 2011
När negativiteten bara växer!
Jag går igenom en fas då jag är väldigt sur på världen. Man kan lätt framstå som gnällig och "för mycket" om man hela tiden ska påtala vad som är fel med saker och ting. Ibland slås negativiteten på reflexartat och det är då nödvändigt att fråga sig själv frågor som "Tycker jag verkligen det här?" och "Ska jag tiga?". Ofta går det att vrida och vända på saker och då kanske man inser att det egentligen inte är något fel med världen. Drivkrafter är oerhört komplicerat och världen också. Slutsatsen är nog ändå att det både är fel på världen och på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
det finns ingen eftertänksamhet i bifallet
Det var en intressant men svårkodad kommentar. Vilket bifall hade du i tankarna när du skrev?
Jag tänkte på två sorters bifall-
det enkla JA:et på frågor som är inbjudningar till aktiviteter- ska vi fika?. Ett nej måste motiveras, ursäktas.
men även att säga nej till en norm, exempelvis frivillig barnlöshet, celibat eller halvt vald fattigdom
Jag förstår. Ibland går man in i en nihilism som frågar: är eftertänksamhet bra och varför? Måste jag ta ansvar i en krackelerande värld? är en annan sån fråga.
På så sätt går det att se eftertänksamhet som bara något jobbigt, något onödigt, men jag skulle nog förakta mig själv om jag inte ens var eftertänksam, och då är det nog som vanligt så att det går vidare, och att ny ork kommer in efter en trött sejour. Känner mig mindre trött ikväll till exempel!
Skicka en kommentar