Magnetenbloggens julkalender: Två rykande heta järnfat

Tidigare under fredagen hade Dvärg Martin Lambertz träffat Stina och Kristine, tjejerna bakom märket klädmärket Pom Pom. Tillsammans skulle de sälja kläder på Skrapans vintagejulmerknad imorgon. Stina, som var Martins frisör, var inte bara fantastisk med frisörsaxen och en himla bra kompis till Martin - hon var också autodidakt och mycket begåvad designer och sömmerska. Kristine hade han lärt känna på St Martins i London. Tillsammans hade de konstruerat lekfulla och egensinniga tygmönster.

Stina och Kristine skulle sälja Pom Pom-kläder - barnkläder i bjärta färger. Martin däremot skulle satsa på att sälja överblivna plagg från gamla provkollektioner. Han hade bland annat två kartonger med lite tunnare sidenfrottéer som på grund av missförstånd mellan honom och representanten från Krenholms textilfabrik i Narva, där han hade låtit sy upp sin senaste kollektion, hade blivit uppsydda i ett annat tyg än vad Martin önskat.

Martins liv rullade på. Han trivdes med att vara tillbaka i Stockholms innekretsar och han hade många goda vänner runt omkring sig. Men det fanns en sak som tyngde hans sinne - Gellert. Martin hade inte haft någon kontakt med Gellert sedan han flyttade ut och han undrade vad Thomas och Nanne egentligen hade sagt till Gellert. Tänk om Gellert trodde på Thomas falska anklagelser? Martin fick ont i magen. Jag måste få träffa Gellert!

På eftermiddagen hade Martin ringt till Nanne. Det hade varit ett bra samtal och det hade visat sig att hon egentligen aldrig hade trott på Thomas anklagelser.
- Hur är det med Gellert? undrade Marin.
- Det är väl okej. Men han har liksom slutit sig... Jag tror att han saknar dig, svarade Nanne.
- Och jag saknar honom.
- Vill du träffa Gellert, undrade Nanne. Bara ni två?
- Javisst!

Gellert såg förväntansfull ut när de två rykande heta järnfaten bars in och ställdes på deras bord. Dvärg Marin hade tagit med Gellert till Indian Garden på Västgötagatan där de nu skulle äta chicken sizlar.
- Akta, det är jättevarmt! varnade Martin.
- Jag vet, svarade Gellert och tog en klunk cola.
Han tittade på kycklingen och maten och sedan tittade han storögt på Dvärg Martin.
- Va, stekt gurka? Gellert höll upp den hårdstekta gurkskivan på sin gaffel och granskade den med skräckblandad förtjusning.
- Är det gott med stekt gurka? frågade han nyfiket.
Dvärg Martin hade då börjat skratta.
- Ja, det är gott med stekt gurka. Men bara när man äter till indisk mat.

Gellert tyckte att chicken zizlar nog var det godaste han någonsin ätit i hela sitt liv. Till kycklingen hade de ätit ett jättegott bröd som hette peshwari naan som smakade mer som en kaka, ungefär som en mazarin. Det kändes lyxigt.

Vilken bra middag!

18 december: Talking Heads - This must be the place