Magnetenbloggens julkalender: "Alla tiders sol"

- Gellert!!!
Gellert tryckte näsan mot fönsterrutan som blev alldeles immig av den varma luften han andades ut. Han tryckte näsan ännu hårdare och andades snabbare. Tog i från botten av lungorna och liksom flåsade ut ännu mer varm luft.
- KOM NU GELLLLLERT! ropade hans pappa.

Varje dag passerade de "Alla tiders sol" på Ringvägen när de var på väg hem från fritids. Gellert ville alltid stanna och titta in. Det såg så mysigt ut där inne. En varm och vänlig atmosfär, lite kittlande. Ibland var det snygga tjejer som gick in i solariebåsen och ibland var det snygga killar. Så där vill jag också se ut när jag blir stor, brukade Gellert tänka då. Ibland var det gamla skrynkliga tanter och gubbar som gick in. Så där vill jag inte se ut när jag blir stor, brukade Gellert då tänka. En gång hade han till och med sett en tant och en gubbe gå in i samma bås.
- KOM NU GELLERT! DU ÄR FÖRJÄVLA LÅNGSAM! ropade hans pappa som vid det här laget hade hunnit bli rejält irriterad.
Han var redan framme vid Katarina Bangata. Med vanten suddade Gellert ut imman på fönsterrutan och skyndade ikapp sin pappa. Det gjorde inget. I morgon skulle han ju gå förbi "Alla tiders sol" igen.

När de kom till porten på Katarina Bangata såg de Dvärg Martin hasta ut. Han verkade vara stressad. Martin var Gellerts familjs inneboende sedan två veckor. Han var också en strävsam chefsdesigner för det tämligen framgångsrika klädmärket Martin Kläder.
- Måste springa till bussen nu, sade Martin. Kommer ni till visningen på Brunogallerian nu på fredag?
Gellerts pappa mumlade något till svar, något som inte lät vidare tacksamt eller trevligt, men Martin lät sig inte störas. Gellerts och Martins blickar möttes innan de skildes åt där vid porten. Han förstod att Martin förstod, och det kändes bra, bättre än väntat.

Martin kilade bort mot busshållplatsen, och Gellert följde efter sin pappa upp i lägenheten.

1 december: Enrique Morente - Sale el sol