Okej, såhär ligger det till. Jag är en sån som skrattar i princip helt ljudlöst, allra helst om jag gapskrattar. I regel kan man säga att ju mer jag skrattar desto mindre låter det. Eftersom regeln säger att man aldrig vill ha det man har utan alltid trånar efter det man inte har, önskar jag mig alltså ett högt kluckande skratt! Jag avundas verkligen såna som har det där högljudda skrattet som liksom rullar ut över gatorna och studsar mellan husväggarna.
Ett sånt vill jag ha! Som Karaoketoken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag kommer aldrig glömma när k-token kräktes så att det ekade mellan husen, han är så ljudlig!
Jackies skratt beskrevs ju en gång av KP på hans gamla blogg som just kluckande!
Är Pierre och Karaoketoken mer lika än de själva tror?
Skicka en kommentar