”Jag skar mig så djupt i handlederna att jag var tvungen att åka till sjukhuset. Jag sade till läkaren att jag hade skurit mig på en trasig glödlampa, och det var faktiskt sant, jag talade bara inte om att jag hade gjort det med flit.”
– Sasha, 23.
Känner du någon som brukar göra som Sasha? Det kan vara en skolkamrat eller ett syskon. Eller det kanske är du själv. Bara i USA beräknas miljoner människor – och många av dem är unga – avsiktligt skada sig själva genom att skära, bränna, slå eller rispa sig. Vill de verkligen skada sig själva? Förr tänkte man kanske att det var ett beteende som hade att göra med någon mystisk rit eller kult. Men på senare år har man fått större kunskap om självskadebeteende. Och samtidigt har antalet personer som skadar sig själva ökat. ”Alla läkare menar att problemet växer”, säger Michael Hollander, som förestår ett behandlingshem i USA.
Hur stort problemet är skiljer sig från person till person. I en studie framkom det att vissa skär sig kanske en gång om året, medan andra gör det i genomsnitt två gånger om dagen. Det har också framkommit att fler män skadar sig själva än vad man tidigare har trott. Men beteendet är vanligast bland tonårsflickor.
Trots de här olikheterna tycks de med självskadebeteende ha en del gemensamt. I ett uppslagsverk om ungdomar sägs det: ”Ungdomar som skadar sig själva känner sig ofta maktlösa, har svårt att anförtro sig åt andra, känner sig ensamma eller utanför, är rädda och har låg självkänsla.”
Men varför börjar någon skada sig fysiskt, när det egentligen handlar om känslomässiga problem? Tänk dig att du är hos läkaren för att få en spruta. Du kanske nyper dig själv i armen eller trycker naglarna hårt mot huden för att avleda uppmärksamheten från nålsticket. Den som skadar sig själv vill uppnå en liknande effekt, men på ett mer drastiskt sätt. Att skada sig själv blir ett sätt att avleda uppmärksamheten från sin ångest och uppleva en viss lättnad. Ångesten är så svår att man föredrar att känna fysisk smärta. Det kanske är därför som en flicka kallade sitt självskadebeteende för ”orosmedicin”.
Vissa kanske undrar varför det här beteendet har blivit uppmärksammat först under de senaste årtiondena. Många menar att det är på grund av att vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. Det är därför inte förvånande att många, däribland ungdomar, ibland reagerar på ett sätt som är svårt att förklara.
NÅGOT ATT FUNDERA PÅ:
* Varför börjar en del unga människor skada sig själva?
* Efter att ha läst den här artikeln, kan du då komma på hur man kan ta itu med sina negativa känslor på något annat och bättre sätt?
OBS! Självskador skall inte förväxlas med piercing eller tatuering, som snarare har att göra med tycke och smak än med ett tvångsmässigt beteende.
Läs mer: http://www.watchtower.org/z/200601a/article_01.htm
lördag 22 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar