De kvällar/nätter som jag ligger sömnlös har jag, vid sidan om de vanliga standardiserade stresstankarna, ett ständigt återkommande inslag på min "inre bioduk". Detta inslag består i att jag gör egna såna där vietnamesiska rispappersrullar, typ som vårrullar men de är råa i stället för friterade och innehåller ofta glasnudlar, koriander och räkor. (Tror att de heter summer rolls.) Jag har bara ätit den här maträtten två gånger och tyckte egentligen inte att det var "helt fantastiskt gott" utan mer bara "ganska gott", men jag tror att det är något i själva tillverkningen av dem som tilltalar mig på ett mycket djupt plan. Jag brukar visualisera hur det hela går till: jag blöter det där tunna rispappret, väntar någon minut, och sedan lägger jag en "rad" med nudlar, rikligt med koriander etc. varpå jag viker in kanterna och försiktigt rullar ihop det hela till en prydlig rulle. Kanske skär jag även ett diagonalt snitt tvärs över rullen med en vass kniv. Jag brukar också fundera på vilka ingredienser man skulle kunna använda till den tillhörande dippsåsen. Varifrån min besatthet av dessa rispappersrullar kommer kan jag alltså inte utröna. Men, bortsett från att det är lite tjatigt med denna mentala uppepning, så är detta till skillnad från de "inre filmer" som behandlar stress och oro, en mer trivsam och harmonisk "film" som spelas upp på min "inre bioduk" när sömnen tar omvägar.
Vilken är den återkommande filmen på din "inre bioduk"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar