onsdag 24 oktober 2007
Andreas var min vän
Jag famlade i blindo. Stora bittra tårar rullade ner för mina kinder. Jag sökte efter lyckan men fann bara smuts. Tills den dag jag träffade Andreas. Andreas kom in i mitt liv och han kom att bli min vän. Andreas och jag var som natt och dag eller kanske mer som yin och yang. Andreas var liten och krum och jag var lång och bred. Tyvärr gick jag hastigt bort förra året. Jag är saknad av Andreas men vi möts ändå bortom tid och rum, på andra "frekvenser" och när vi möts så är det ljuvligt. Andreas var min vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Beklagar sorgen. Jag har inga vänner men heter Andreas. Kanske kan jag få fylla tomrummet efter den andre Andreas och bli din vän? När allt kommer omkring är alla Andreas väldigt lika varandra, faktiskt.
snälla vi kan väl bli kompisar lite kanske? du kan få messa mig, jag behöver inte svara om du inte vill. min lillebror ligger på sjukhus.
Jag är ledsen över att höra om din lillebror, hoppas att han blir bättre snart. Jag skulle gärna vilja hjälpa honom om jag bara kunde! Jag skulle också vilja bli din vän Andreas, men efter som jag har gått bort kan jag inte använda telefoner och därmed inte messa, Jag befinner mig på andra sidan och ska göra mitt bästa för att sända ett meddelande därifrån.
Kram Johnna.
Skicka en kommentar