Kristoffers frågor

Kristoffer kom till mig en dag. Han bar på en rad frågor, sade han.

"Kan man kalla din lära en sekt? Hur blir jag i sådana fall medlem?"

Jag svarade: Kristoffer, min lära är inte en sekt. Det är en lära som kommer alla till godo, och det handlar om att du ska ställa dig på dina egna ben och söka upp världen som du känner den, som du ser den. Detta handlar om att lita till ditt inre, till din egen varseblivning och detta är så långt ifrån en sekt man kan komma. Det är viktigt att du inser detta. Och Kristoffer, minns det här: Om du inte söker ljuset kommer du också finna det! Men, glöm ej bort att även följande utsaga är en sanning. Den som söker ljuset finner det! Den första utsagan är temporärt sann, för att utöka din dynamik. Den andra utsagan är evigt sann och bejakas och bekräftas därmed av den första utsagan.

Kristoffer sög ett slag på mina ord. Det var som att han bearbetade vad jag hade sagt.

"Vem är mästaren?"

Jag svarade: Ingen är mästaren. Mästerskap är att fånga processer och förvalta dem. Det är därför en ung artist kan behärska ett mästerskap för att senare tappa det. När man är mästare är man i kontakt med livet och det bjuder på sina rikaste och vackraste sidor. Jag tror du förstår vartåt jag för resonemanget, Kristoffer, men detta innebär också att mästerskapet finns överallt omkring oss, mästerskapet finns hos barn, cp-skadade och andra cp:n - överallt. Mästaren finns, men i betydelsen innehavare av mästerskapsprocess. Mästerskapet fångas, av var och en, det är aldrig något man helt och hållet har. Så funkar världen enligt hur jag ser på det.

"Tack så mycket"