Jag låg med Marat

Jag låg med upplysningsprofilen Marat. Denna händelse inträffade under franska revolutionen - en tid då Marat verkligen var i hetluften och han var inte den mest populära i alla läger om man säger så. Jag och Marat sågs i hans hem. På spisen i hans kök kokade vatten. Några vitlökar hängde från spiselkransen. Jag tog tag i dessa lökar och smekte dem med handen - allt detta var en invit för att få Marat att förstå att jag var intresserad. Därefter skedde allt naturligt och av sig själv - utan att "veta" det visste vi vad vi skulle göra. Marat kom nära och jag bad honom klä av sig. Jag knäppte av mig mina byxor. Marat, släpp till! Fylld av en aggressiv åtrå drog jag av honom resten av kläderna och trängde in i honom. Marat, du lögnaktiga vilddjur! Befrielsen var nära. Jag märkte att Marat njöt av dessa tuffa tag. Landsförrädare, uppviglare, narcissist, dumhuvud! Njutningen stegrades och vi förenades i en gemensam extas. Marat var min vän och fiende och den ende som kunde göra det skönt för mig. En känsla av sorg förenade oss båda i pariskvällen. Revolutionens slagord hördes utanför fönstret och blandades med min och Marats efterglädje. Då, i den stunden förstod jag att det var det här som var förälskelse - det var det här som verkligen var broderskap!