Nu är de alltså i hamn - glasägonen. Jag ser som ett barn, allt är rent och skarpt. Jag är mycket tacksam. En tråkig grej har dock hänt. En avlägsen kompis till mig dog på hospice i natt. Jag fick veta det via en kompis som jag inte träffat på länge (som jag träffade på Marie Laveau, baren) i kväll. Det är så jävla sorgligt. I bland är livet jätteorättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar