Självkänsla nu!

Vänta nu... Alla är ju härliga skitar. Det jag kan göra med Bellman (-08)! är att visa något smaskigt och kraftfullt. Det är ju inte viktigt att det är bättre än annat. Jag är så värdelös! Ännu en gång landar jag i denna fälla! Nej.. Vänta nu. Jag är ju inte värdelös för att jag är inne i detta mönster! Gud, vad mycket att tänka på!

Att hävda att jag är bättre gör bara att jag i nästa stund känner mig värdelös. Det är nu dags för mig att bli en härlig skit!

Bellman hade en bra sjävkänsla trots att han var inmallad i clownrollen i en hel stad. (1700-talets Stockholm = många MV:n).

Men en sak bara med självkänsla. Det är så dumt. Då pratar jag inte om att kulturskillnader (främst) gör att det ser dumt ut, utan att det är dumt. Och denna invändning faller på sitt eget grepp, jag vet, men jag kan bara inte släppa det. Man liksom korrumperas till att tycka att saker och ting är bättre än de är och det är denna korruption jag är misstänksam mot.

Och jag vet att jag har fel, men hur kan jag ha fel när det känns så rätt?