Magnetenbloggen

Pigg och irriterande: Bjørn Lomborg

2011-09-16T12:59:00.001+02:00

Do you remember when...

2011-09-12T10:12:00.000+02:00

Do you remember when we thought of how it would be if this bridge was made out of spider-web?

2011-08-19T01:51:00.000+02:00

Farstabarn

2011-08-08T22:40:00.001+02:00

Jag och min syster var och hälsade på min farmor i Farsta. Det var en solig lördag och vi gick ut i lekparken utanför farmors hus för att äta lite glass efter maten. Det var en massa barn ute på gården och många av dem var ute utan sina föräldrar även fast de inte var äldre än fyra år.

Det låg en katt under bordet som vi hade bjudit på glass eftersom den verkade så sugen. Min syster och farmor gick sen in men jag satt kvar där i parken för att passa min systers lilla krulliga unge som satt och grävde med sina små grävdon. Det kom då fram en massa barn till mig och ville prata om och fråga om och berätta olika saker. De var alla väldigt roliga och liksom självklara i sin framtoning och en som var speciellt rolig var en pojke som hette Aron.

Aron var fyra år och inledde konversationen genom att fråga om jag ville ha en tatuering (som han fått med sina tuggummin). Jag svarade att det ville jag gärna varpå Aron tryckte fast en tatuering på min hand.

- Är det en kanin? Frågade jag.

- Nej, det är en hare, svarade Aron med cool intonation.

- Du kan få tuggummi också, sa Aron sen och tog fram ett tuggummi som han ”skalade” och sträckte fram i sin lilla smutsiga hand.

- Tack, svarade jag.
Efter det ville han ge mig fler tatueringar och fler tuggummin men där avböjde eftersom jag inte kände att jag hade gjort mig förtjänt av Arons stora generositet - samtidigt som jag verkligen gillade den och ville agera uppmuntrande.

En liten stund senare började Aron helt oprovocerat att sparka på den sovande katten och jag sa då till honom att han inte skulle göra så.

- Varför? Undrade Aron helt uppriktigt.

- För att katten inte tycker om när man sparkar på den, svarade jag.

- Men den kan riva mig då, svarade Aron.

- Nej det gör den inte om du bara låter den va. Men du kan klappa den, det tycker den om, sa jag och visade hur han skulle klappa katten.

Aron gjorde som jag fast åt fel håll, mothårs, varpå katten som dittills hade varit supersnäll faktiskt mjauade till och rev Aron på handen.

Aron alltså, han var en så märklig blandning mellan soft och osoft men jag tyckte nog ändå att det softa övervägde. Och alla de där Farstabarnen var över huvud taget väldigt roliga och speciella.

Sen kom min syster och hennes dotter ut från farmors hus och min systerdotter och Aron stod och tittade på varandra en stund. När Aron hade gått undrade min systerdotter var jag hade fått tatueringen ifrån och jag svarade att jag hade fått den av Aron. Hon ville också ha en men då fanns det inga fler tatueringar. Det kändes lite konstigt att det var jag som hade tatueringen och inte hon.

Do you remember when...

2011-08-05T00:41:00.000+02:00

Do you remember when we had a fight with a robber on the subway and WON the fight but got traumatized?

Do you remember when...

2011-08-04T23:21:00.001+02:00

Do you remember when Hayden and Justin came visiting?

Do you remember when...

2011-08-04T20:28:00.006+02:00

Do you remember when we turned into MONSTERS when we visited that old power station!

Do you remember when...

2011-08-04T20:27:00.002+02:00

Do you remember when we had those double whammy crazy burgers in Uganda? With loadsa pickles on ´em.

Do you remember when...

2011-08-04T20:23:00.003+02:00

Do you remember when you said "whazaaaa" and I just answered "I´m on fire" all the time!!!

Tash och hans eldar

2011-05-11T15:11:00.003+02:00

Jag var yngre då, fjorton eller femton år, och gick i Eriksdalsskolan. I min klass gick det mest töntar, eller i alla fall personer helt befriade från coolness (jag gick i en av skolans bild-och-formklasser). Killarna i min klass hade alla mer eller mindre framträdande drag av Aspergers syndrom. En av dem var färgblind och älskade att rita superdetaljerade blyertstekningar av orcher och andra märkliga fantasyfigurer. (Det ryktades också att han bodde i en mörk källare i föräldrarnas parhus "Söder om Söder"). Killarna i klassen hade alla konstiga och för hårt åtsnörda gympadojor i för stora storlekar från Igor Sports utförsäljningsbutik på Götgatan. Till det ett par illasittande jeans eller kanske mjukisbrallor och collegetröja med krattig logga.

Tjejerna var kanske snäppet coolare men just då, under den här tiden, fattade jag inte riktigt vitsen med brudar. (Annat blev det något år senare.)

Tash började i min parallellklass under vårterminen. Han hade lång lugg som han gång efter annan försökte fästa bakom örat men allt som oftast hängde den ner framför ögonen. Tash var lång och smal. Egentligen var hans kläder kanske inte direkt så coola men på honom såg allt coolt ut. Han utstrålade en slags "fuck-off-attityd" som verkligen tilltalade mig.

Jag kommer egentligen inte ihåg hur vi började hänga men plötsligt var det liksom bara vi. Tash och jag. Varje dag efter skolan gick vi hem till mig och käkade mackor och drack O'boy och sen brukade vi gå ut i skogen och bara driva omkring och rista in saker i trädstammar eller slå på saker med långa pinnar.

Det var en dag i maj. Vi drev runt och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss för.
- Vänta ett slag, sa Tash plötsligt och försvann in i en närbutik.
När han kom ut uppmanade han mig följa efter. Med stora steg och långa ben tågade han iväg mot ett skogsparti och jag försökte hålla jämn takt.
- Här blir perfekt, sa Tash när vi hade gått ett par hundra meter. Han satte sig på huk och började samla ihop torra löv, pinnar och kvistar i en stor hög varpå han halade han upp en tidning ur ryggsäcken och en tändare ur byxfickan.
- Men Tash, vad gör du? viskade jag och tog ett steg bakåt.

Snart dansade eldlågorna jämte våra fotknölar. Jag var skräckslagen. Tash var förhäxad.

Fortsättning följer...

Gräv ner mig under Bo01

2011-04-23T12:02:00.001+02:00

För att minimera min döds- och födelsedagsångest har jag kommit på en plan. Min stundande tjugionionde födelsedag kommer att bli min sista och Pernilla kommer att hjälpa mig. Det är inte på grund av att jag är deprimerad eller trött på livet utan mer bara att jag tycker att det vore skönt att få det överstökat i stället för att gå runt och vara på helspänn. Såhär ska det gå till:

Eftersom Pernilla just då råkar befinna sig i Malmö åker jag dit (med X2000) på morgonen den åttonde maj, dagen innan min födelsedag. Vi möts upp och tar en sen lunch på ett trevligt ställe hon känner till där de har gott stenugnsbakat levain som man kan äta med lite god olivolja och ett gott flingsalt. Efter lunchen tar vi sedan några öl på Möllan och snackar om tiden som varit. När skymningen har lagt sig tar vi oss till Bo01-området. Jag vet inte exakt vad det ligger men det lutar mot att vi tar en promenad dit.

Väl framme gräver vi en grop. Det kommer att vara ett hårt arbete och vi kommer att få flytta en del tunga stenbumlingar men det kommer att vara mödan värt. När gropen har fått önskad storlek, och när gryningen stundar och åttonde maj har övergått i nionde, ställer jag mig på kanten varpå Pernilla puttar ner mig i gropen och fyller igen den. För att skänka den här enkla ceremonin lite mer nerv kommer Mikael Wiehe att framföra några låtar från hans platta "Ta det tillbaka!". Jag har egentligen aldrig varit särskilt svag för honom men jag tror att det kan vara lite svårare att få dit någon artist som inte bor i närheten, Mikael Wiehe kommer säkert också att tycka att det känns bra och fint att delta. Där i gropen kommer jag sedan att lämna jordelivet, Pernilla och Bo01.

Pernilla - du hjälper väl mig med det här?!

.

Att bli vän med gubbar

2011-04-09T18:51:00.001+02:00

Om man som ung kvinna jobbar på ett jobb, och det inte är helt kvinnodominerat, träffar man ju på en hel del gubbar i vardagen. Det finns olika slags gubbar. Två gemensamma nämnare brukar dock vara att de är 55+, heter Rolf, Ralf eller något med Lars och har fast anställning. Det sistnämnda är dock inte helt säkert, vissa gubbar är också egenföretagare.

I vilket fall. Man kanske vill bli vän med gubbarna. Om man vill det följer här ett par tips:

Gubbar som är vänster

För att bli vän med gubbar som är vänster är det en jättebra "icebreaker" att börja prata om samhället. Man kanske inte vet om gubben ifråga är vänster eller inte, då kan man reka lite och mumla något om "dagens samhälle". Om gubben ÄR vänster kommer han med största sannolikhet börja säga något om hur mycket sämre allt har blivit, med välfärden och tryggheten OCH detta gissel med bemanningsföretagen och alla dessa osäkra anställningar.

Sen nästa gång ni träffas i lunchrummet kommer ni heja med en helt ny slags respekt er emellan.

Gubbar som är höger

Gubbar som är höger är en lite svårare nöt att knäcka. Kanske för att gubbar som är höger är lite mer slingriga med sin politiska uppfattning. För att bli vän med gubbar som är höger är det ingen bra idé att börja prata om samhället. Det är mycket bättre att fokusera helt på gubben ifråga - vad är han intresserad av? Gubben kanske till exempel har en bil, då kan du börja prata om den. Bensinpriset är också ett bra samtalsämne här! Missa heller inte att säga något om att företaget uppskattar er kompetens alldeles för lite.

Ett annat bra ämne är att prata om hur dålig service det är på t ex restauranger och caféer nuförtiden: "vill de inte ha kunder eller?!"

Hur brukar DU göra för att bli vän med gubbar?

Cool flagga

2011-04-09T00:42:00.001+02:00

Steinmanns ryttarpojkar

2011-03-24T22:14:00.001+01:00

Vi hade ridit genom sanka gryningslandskap och förbi skvallrande vålnader. Vi hade kupat våra händer vid friska källor. Visst hade vi törstat, men vi var vid gott mod. Ingenting kunde skrämma oss. Trygga, stolta och rakryggade satt vi i sadlarna på våra vilacer. Svarta, vita och melangerade. Lika starka och virila som vackra. Precis som vi – Steinmanns pojkar. Vi var rättvisan. Allestädes närvarande.

Gulliga bisarra omoraliska

2011-03-18T18:19:00.002+01:00

Men vad betyder egentligen omoralisk?

Vibbar i Danmark

2011-03-11T15:46:00.003+01:00

Coolt!

När negativiteten bara växer!

2011-03-01T23:38:00.004+01:00

Jag går igenom en fas då jag är väldigt sur på världen. Man kan lätt framstå som gnällig och "för mycket" om man hela tiden ska påtala vad som är fel med saker och ting. Ibland slås negativiteten på reflexartat och det är då nödvändigt att fråga sig själv frågor som "Tycker jag verkligen det här?" och "Ska jag tiga?". Ofta går det att vrida och vända på saker och då kanske man inser att det egentligen inte är något fel med världen. Drivkrafter är oerhört komplicerat och världen också. Slutsatsen är nog ändå att det både är fel på världen och på mig.

Spelet som avslöjat spelarnas mord på Olof Palme

2011-03-01T10:48:00.002+01:00

Lisbet Palme samarbetade med prins Bertil, i mordet på maken Olof Palme.

Det är ingen slump,att ambulansen med Peter och Krister från Sollentuna,var först på platsen där Olof Palme sköts,inte heller att Sollentuna, ligger mitt emellan Norr och Södertälje. Det handlar om ett schackspel med att de sköt Olof Palme på prins Bertils födelsedag, samt genom Palmes släktboks Kristian Palm som brukade besöka Olof Palm. Vilket blivit en samman koppling emellan Lisbet Palmes födelsedag den 14-3 och att målaren Isak Grunewalds plan störtade samma dag som den 22 dagar yngre föddes 14-2 eller 14-3 dagar efter nyår.Där denna Kristian, är Syren hälften i Olof Palmes mördares schackspel och Johanna Pedersen som 1622 brändes som häxa i Stavanger är Hägg,där vi även har Car-0-line spelet med MC2 genom hoj i -96-Joh-annas namn. Johannas den 21-7 minus Kristians den 13-11=8-4 ett datum som är 22 dagar innan Kungens födelsedag, vilken 22 dagar efter, har den 22 dagar yngres födelsedag,den 8-4 är dessutom både Barack Obamas och Fredrik Reinfeldts födelsedag omvänt den 4-8. Johannas den 21-7 siffror omkastade, kan ge Göte som sålde Foto-gen den 27-1 som minus Krister den 13-11=14-10 med mordet på Abraham Lincoln på den andra sidan av året den 14-4 hans sköts som bekant under det amerikanska inbördeskriget emellan Nord och Sydstaterna, utan ringen är det schackets hälft av deras mord på Olof Palme..Det omvända i, att Palmes änka i Ystad gifte om sig med Peter Kristersson.Passar ihop med att Kungens mor Sibyllas den 20-10 har Y=24 dagar efter sig Kristers namnsdag,samt Y=24 innan, den 22 dagar yngres tvillingmors födelsedag det omvändas 26-9, medan Pettersson har den 26-9.Detta spel med 16+0 cm teckningen av Lei+f passar här ihop med den Leif Åström som de klämde ihjäl emellan Waldestål Krister,Pettersson Bert och Lilians förlängda bostäder på OBS,numera ÖB. Kristian Palm i släktboken som på den andra sidan av slottet, har af Chapman möjligen med samband till mordet på John Lennon, har i 39orna spel,blivit Carl Bildts födelsedag på prinsessan Ragnihlds namnsdag med sonen hakan+0=Håkan gesterna.Södertäljes helgon Ragnhild där handlarnas 190 Håkan Hagström för Palme mördarnas skull, spelat schack emot den 22 dagar yngre, som var på Stig Par-borns pjäs, bevakad av S.Ä.P.O, den kväll då de sköt Olof Palme. Stig även Bollhallens Axelsson sm har ersatt Palmes söners Boll-Ing-e den 17-12 som är hakan+0=Håkan gesteras 14-6 dagar emellan Brors namnsdag och Kungens fars brors födelsedag på vilken de sköt Olof Palme 99+99 dagar emellan deras tidigare mord på Kennedy bröderna. Mördarnas hakan gester har nämligen delats upp i deras schackspel genom att Camilla har flytttats från Kungens mor Sibyllas den 20-10 till den 7-3+7-3=mördarnas hakan gester, i det här fallet med den 17-12 i mitten,där den Stig ersatt, Inge, nu istället delar namnsdag med Kennedy kopian Yngve Holmberg.Det var vid Hovsjös Bolling hall som Michail Michailowitch gömde sina blodiga kläder, efter att han mördat Anna Lindh hakan gesternas omvända 16-4 dagar efter mordet på Olof Palme som 16-4 dagar innan, har den Judiska Stern Ligans mord på Folke Bernadotte den 17-9-Sarah Fergusons vapenskölds omvända.Det är totalt uteslutet ,att inte Lisbat Palme deltog i mordet på maken Olof Palme,sönerna är det inte en smula mer oklart om.Lisbets namnsdag, på vilken de tystade vittnet Ggerd den 19-11 och Lisbet Palmes mord på sin make Olof Palme den 28-2=9-9 Anitra Steen och Anja Kontor, ett datum, vilket passar ihop med att Palme sköts mitt emellan, 99+99 dagar ett skott år på Kennedy bröderna.

Rekonstruktion av Palmemordet

2011-02-28T20:12:00.005+01:00

-Buse! Stolle!
-Var glad över att du lever.

http://www.itdemokrati.nu/

Vad är VÄRT att tro på?

2011-02-25T16:10:00.004+01:00

Vad är värt att tro på?

Vissa människor tror att det är viktigt att vara rik, att bry sig mycket om prylar och andra materiella ting. Andra människor tror på sin egen mentala utveckling och att de som individer ska komma långt och bli goda personer.

Vad tycker du att det är värt att tro på?

"Ah, det är vad jag kallar ett redigt dagsavslut!"

2011-01-14T15:07:00.004+01:00

Vi som jobbar i butik vet att man vanligtvis efter varje arbetsdag räknar kassan och gör ett så kallat dagsavslut. Det här gör man för att räkna ut hur mycket kulor man har fått in. (Generöst med "klirr i kassan" är givetvis synonymt med ett bra dagsavslut).

Om man skulle överföra det här begreppet från butikssfären till den kroppsliga - närmare bestämt magregionen - vilket skulle du då säga var ditt bästa dagsavslut?

"Karaoketoken" svarar: lax-och-creamcheese-macka.

Vad svarar du?

Ett konstigt gäng kom på besök i somras:

2010-12-19T01:05:00.001+01:00

Poesi

2010-11-24T21:56:00.001+01:00

Klipp mig
En peruk av mjukaste ull
Och fäst den på min kala hjässa

Viska till mig
På det finaste språk du vet
Då kommer jag till dig

Kräv mig
På absolut ärlighet
Tills natten sipprar in

IGLA KATTGAARD: APPEAL FOR A NEW SWEDEN

2010-11-16T23:38:00.004+01:00

APPEAL FOR A NEW SWEDEN
IGLA KATTGAARD has never been content with being "just another cat farm" Even though elections '06 went well, hard times have been rising. Therefore we launch AN APPEAL FOR A NEW SWEDEN.
In 1998 IGLA KATTGAARD was formed. At the time, we were young and naïve in recognizing the Swedish social democratic state for it's true meaning. In 2000, we created "Det är skönt när man får bestämma själva"; the first social action campaign which caused huge turmoil amongst fellow libertine youth groups. At last there was someone who had the guts to say NO TO THE PATRONIZING OF THE SWEDISH PEOPLE.
2007; IGLA KATTGAARD has decided to launch a new campaign. Even though we've got friends in the governmental offices we know that real impact has to be broad and encompassing. Therefore, come and join us instantly on MySpace.com and bring out your support at our comments board!

Igla Kattgård
Nacka, Sweden
28 april 2007

Passion: äta, älska, skriva

2010-11-02T22:31:00.000+01:00

Han räddade Koranen från Koranbränning.

2010-09-30T23:26:00.002+02:00

Min diet

2010-09-08T11:03:00.008+02:00

nu stals min andra cykel för den här sommaren :c

jag som går på diet och allt... :c

dieten är uppbyggd kring avslappnat förhållningssätt, GI-metoden, tallriksmetoden, "bantarmetoden", träningsmetoden.

dieten är inte sträng (vi får enligt dieten till exempel dricka alkohol i hur stor utsträckning som helst), men jag går ner lite hela tiden. jag har ju vägt typ 100 kg och nu väger jag 90. jag har aldrig gått på diet förut, det är spännande.

vilket är ditt bästa bantarminne?

I am the passenger

2010-08-23T14:12:00.004+02:00

I am the passenger on the eagle.

Ett practical joke

2010-08-09T22:15:00.005+02:00

Såhär gör du ett bra "välkommen tillbaks-bus":

Du köper en ovanlig tidning, inte direkt en tidning som ligger och dräller utan en ganska anmärkningsvärd tidning som kanske bara går att köpa på Presstop och sådana ställen. Du ger tidningen till en kompis som har nyckel hem till den kompis du ska busa med. Den som har nyckel går i sin tur hem till ”busoffret” och lägger tidningen under huvudkudden. Gissa om din kompis sen blir förvånad när hon upptäcker tidningen under huvudkudden! Hur hamnade den där!

Om din kompis redan har den ovanliga tidningen ifråga, så behöver inte ditt bus bli så mycket sämre för det. Hon blir tyvärr inte så förvånad av att hitta tidningen under huvudkudden (hon har den redan), däremot inser hon efter ett tag att hon har ett exemplar av den ovanliga tidningen i sitt sovrum, och ett till exemplar på köksbordet (trots att hon vad hon vet bara köpt EN tidning). Denna förvirring kan vara ett ännu bättre "joke" än en plötslig upptäckt av en ovanlig tidning. Den långsamma förvåningen du skapat hos din kompis bör du tolka som ett gott betyg på ditt practical joke!

At home: Scandinavian Inferiors

2010-08-09T14:28:00.007+02:00

Scandinavian Inferiors

Come in for a tour of Scandinavian inferiors as seen through the eyes of artists. You will get a glimpse into the parlors and kitchens of the 18th and 19th centuries in rarely shown works by Carl Larsson, Fanny Brate, Hanna Pauli and many others.

Nationalmuseum
16 June–15 August

Admission
SEK 100 regular, SEK 80 for students, seniors and groups of 15 or more. Free admision for children and young people under 19.
Guided tours

Included in the guided tours of exhibitions and collections. Tuesdays at 1 pm in English and Thursdays at 1 pm in Swedish in July and August.

Mer "på landet-bus"

2010-07-27T19:01:00.003+02:00

Här bjuder jag på ett bus som jag inte har testat själv än - men jag tror att det verkligen kan uppskattas av uttråkade familjemedlemmar på landet!

Såhär gör du: Ställ väckarklockan på jättetidigt (och ställ fram köksklockan eller andra synliga väggklockor på normal frukosttid). Gå upp och gör i ordning frukost till alla. Gissa om de blir förvånade och börjar skratta när du sen, när frukosten är uppäten, avslöjar för dem att klockan egentligen är jättetidigt!!!

Fortfarande på landet: Om frihet

2010-07-24T12:15:00.005+02:00

Igår var det en herre som brummade runt på de solvarma asfaltsvägarna här i Östra Götaland. Han färdades i en silverfärgad Volkswagen "Beetle" (cab) och ur högtalarna strömmade "Beautiful day" med U2. Jag antar att han upplevde en nästan gastkramande frihetskänsla just där och då.

Snart ska Bubba åka på intensivkurs i bilkörandets konst. Om hon spelar sina kort rätt kommer det inom en snar framtid kunna vara hon och jag som brummar runt på det där sättet och upplever friheten så som den ska upplevas.

Vi på Magnetenbloggen har ställt frågan förr men den tål att ställas igen:

Vad är frihet för dig?

Tips på roligt "på landet-bus"

2010-07-23T14:49:00.002+02:00

Efter en vecka på landet börjar känslan av tristess nu sätta in. Vad passar då inte bättre än lite skojigt "på landet-bus"? För min del var buset/skämtet egentligen till en början men det utvecklades snart till en riktig skrattfest. (Obs! Skämtet funkar endast eller bäst på dem som har sinne för ordning och reda.)

Så här gick det till: När jag skulle hänga upp mina nytvättade kläder på tvättlinan slafsade jag först bara upp dem lite nonchalant för att sedan ta ett andra varv och hänga upp dem mer ordentligt. Det här fattade inte min syster och innan jag hade påbörjat mitt andra varv utbrast hon (med eftertryck):
"Va?! Ska du hänga upp kläderna så där?!"
"Ja", svarade jag. "Vad är det med det?"
"Nej, du MÅSTE SKÄMTA!"
"Ja", svarade jag. "Det var bara ett skämt! Nu ska jag hänga upp kläderna ordentligt!"
Sen slog vi oss på knäna (som man gör när man tycker att något är alldeles särdeles roligt) och skrattade tills vi kiknade.

Vilket är ditt bästa "på landet-bus?"

Müsligröt

2010-07-21T00:42:00.003+02:00

En gång, för tio eller femton år sedan råkade jag slå på TV:n när det var ”Lilla sportspegeln”. Anja Pärson var gäst i studion och fick då svara på frågor gällande sitt liv och leverne. Jag kommer egentligen inte ihåg något mer än att programledaren ställde en fråga om vad hon brukade äta till mellis. (Antagligen en tittarfråga från någon dum unge.)
”Jag brukar äta något jag kallar müsligröt” svarade Anja.
”Vad är det?” undrade programledaren.
”Man tar fil eller yoghurt och så häller man i en massa müsli. Sen blandar man runt så att det blir som en tjock gröt. Det står man sig länge på” svarade Anja nöjt.

Redan innan jag hörde det här tyckte jag att Anja Pärson var fett irriterande - det här fick mig inte direkt att omvärdera henne.

Södermalmsvärlden! Mysigt för dom.

2010-07-19T11:29:00.003+02:00

Ibland tänker jag på musik/konst etc bara som ett mått på hur pass väl någon uttrycker sig själv genom sitt verk. Ett sätt att försöka betrakta saker "bortom" smak. I alla fall till smaken får jag starka vibbar av Södermalm, då inte SoFo-varianten, utan ngt annat. Grillfester, samba, hämta barnen på fritids. Rätt sympatiskt. Ett korn av något gåtfullt. Och så lite tråkigt. Hur känner ni inför den här videon?

Nyheter på landet:

2010-07-17T23:07:00.004+02:00

Tvärtemot vad man kan tro är det en hel del nyheter här på mitt lantställe i år:

1. Eftersom den förra toaletten sprack (på grund av den otroliga kylan i vintras) har min moster nu ordnat med en ny toalett här i stugan. Det är en snålspolande modell av märket Ifö.
2. Mammas nya "herrbekanta" är här för första gången. Jag har inte träffat honom så mycket innan men han verkar helt klart schysst, om än lite slafsig i sättet. Till exempel har han ganska långa naglar som han sitter och "knäpper" med, på ett irriterande vis, när tystnaden har lagt sig efter våra måltider ute på altanen. Vi äter BTW mycket god mat här eftersom vi tycker att mat är gott och viktigt. Mycket ekologiskt blir det till exempel.
3. Systembolaget har flyttat från huvudgatan till samma hus som "Pizzeria Manhattan" (ett vitt envåningshus mittemot Konsum) och blivit en självplocksbutik.
4. Stranden har blivit mindre (alltså kortare avstånd från strandråg till vattenbryn) i år än tidigare. Flummigt...
5. Min syster har fått ett till barn. Välkommen hit lille vän!

Varför pagode?

2010-07-17T22:40:00.002+02:00

Att dansa pagode - ett tydligt politiskt ställningstagande? Javisst!

Dansa pagode

2010-07-15T01:30:00.004+02:00

Tja,

Synd (och jag måste säga lite konstigt) att du inte hälsade när vi var på samma nattklubb. Du kanske tror att jag inte tycker om pagode, men jag gör verkligen det!

Ha det bra på landet!

Älskar dig!

Rätt eller fel?

2010-06-28T00:39:00.008+02:00

Var det rätt åt honom att huvudet trycktes in sådär eller var det helt enkelt inte ok att det blev såhär?

LONDON. Byggjobbaren Alan Hind, 28, föll åtta meter ner från ett hus.

– Förutom fysiska skador som sämre hörsel och syn, lider han även av konstant smärta, minnesförlust och personlighetsförändring, säger Alan Hinds advokat.

Under två års tid har han drivit en rättslig process mot arbetsgivarna för deras usla säkerhetsrutiner. Under rättegången berättade Alan Hind själv om tiden innan läkarna lyckades operera in en titanplatta som ersättning för skallbenet.

– Det fanns inget som skyddade min hjärna, bara skinn. Jag var orolig för att gå ut och ville inte umgås med människor ifall de skulle råka stöta till mitt huvud.

Nu har han äntligen fått något av en upprättelse.

Domstolen anser att arbetsgivarna hade kunnat förhindra olyckan och i nästa vecka faller domen mot dem.

"Lätt att laga"-recept: Fisk med ägghack och potatis

2010-05-06T22:19:00.004+02:00

Vi på Magnetenbloggen dog inte - vi klarade oss (och överlevde) och det här vill vi fira med ett "lätt att laga"-recept! Så fram med papper och penna nu eller gör en vanlig skärmdump, för snart kommer det!

Men först lite bakgrundshistorik: jag kom själv på den här maträtten i förrgår. Eller, egentligen kom jag inte maträtten i sig (verkligen inte - det är en klassiker) utan snarare det smarta tillvägagångssättet vid tillagning. Jag är själv mycket nöjd men måste erkänna att jag, när jag testlagade, inte löpte hela linan ut utan fagade ut och kokade ägget i egen kastrull. Men det ska inte ni göra - ni ska laga allt i samma, det är det som är hela poängen.

Hur som helst, det speciella med den här maträtten är alltså att allt tillagas i en och samma kastrull - jätteenkelt och smidigt!

Recept (en portion):
2 potatisar
1 bit vit fisk (kanske 150 g av valfri sort)
1 ägg
(ev ärtor)
dill
smör

Gör så här:
Skala potatisarna och lägg ner i en kastrull som du fyller med vatten, lite mer vatten än vanligt, och lite salt. Låt koka 13 min under lock och lägg i ägget (med skal) i vattnet med potatisarna. Låt koka i 3 minuter och lägg sedan i fisken, som ska vara skuren i lite mindre bitar. Låt koka i 3 minuter till. Nu bör allt sammans vara nästan klart - det är nu ska hälla i ärtorna, om du nu vill ha ärtor till d v s. Koka 1 min och sedan är det färdigtillagat.

Servering:
Plocka försiktigt upp potatis, ägg och fisk med en sked och lägg potatisen och fisken på en tallrik. Lägg ägget i kallt vatten ett par minuter (så blir det enklare att skala sen) och häll av ärtorna. Skala ägget och hacka det ganska fint. Häll ägghacket, ärtorna och dillen över fisken och toppa med lite smörklickar. Sist av allt - kvarna på rikligt med svartpeppar.

Sådär ja - nu är maten klar!

Obs! Tiderna vad gäller tillagningen är ungefärliga och inte exakta, använd ditt eget omdöme! Bäst blir nog maträtten när man har lagat den ett par gånger.

Min yttre resa fortsätter

2010-04-17T18:26:00.002+02:00

Jag är fast i ett askmoln som vilar över västra Europa. Vad jag vet har varken grödor börjat dö eller människor börjat svälta men det är nog bara en tidsfråga. Hur som helst känns det historiskt. Jag är strandad i en liten alpstad som heter Stresa och är stationerad på hotell Moderno.

JAG ÄR I TRYGGT FÖRVAR OCH KNYTER INTERNATIONELLA KONTAKTER!

Min yttre resa III

2010-04-14T02:17:00.004+02:00

Här är ännu lite fler intryck från Buenos Aires:

5. Bussarnas hjulgnissel låter som fågelpip. De första dagarna fattade jag inte varför fåglarna "satte igång" så fort bussen åkte förbi här utanför fönstret. Det lät liksom som svalor eller något, ni vet: "piiiiiiiiiiip piip piiiiiip" i ett mycket gällt tonläge. Men sen gick det upp för mig att det inte var några småfåglar det var tal om utan något slags pinne som sitter på hjulen och skapade de konstiga ljuden. Det är svårt att förklara (och jag vet verkligen inte vad den här pinnen har för funktion) men det ser i alla fall ut ungefär som en golfklubba som sitter på stänkskärmen (eller vad det nu heter) och går in mot hjulets mitt. Konstigt är det i alla fall.

6. Chill out-tango. Vi åkte turistbuss igår - en väldigt "speciell" upplevelse. Man blev tilldelad ett varsitt par hörlurar i vilka man kunde höra en förinspelad röst berätta om de magnifika sevärdheter vi passerade. Det konstiga var dock att det bakom den här rösten låg en jättehög tangomusikslinga som gjorde att man knappt hörde vad personen som berättade egentligen sa. Dessutom var det någon typ av modern tango, liksom lite Buddha bar-inspirerad "chill out"-tango som var lite smått påfrestande. Sedan, idag var vi på Evita Perón-museet och det var samma sak där. Samma "sköna" lite för höga chill out-tango som låg som ljudspår över de gamla svartvita filmerna från Evitas begravning etc. Det stod helt klart. Turister är tokiga i chill out-tango!

Min yttre resa II

2010-04-08T03:12:00.002+02:00

Här är lite fler intryck från Buenos Aires:

3. Mörkt trä mot vitt. Det är så där som det är i alla filmer man har sett från Argentina. Ni vet, en hästranch där det jobbar en kille med mörkt lockigt hår som tar hand om alla vita springare. Och så är det ett stort vitt hus, ett gods typ, med kalkade väggar och träbjälkar i mörkt träslag. Och detsamma med fönsterkarmarna och dörrarna etc. Och så kanske det spökar lite i det där huset. Eller, det är sån där magisk realism-stämning liksom. WOW!

4. Doften av utomlands. Eftersom jag är lite av en lukttok är det där med lukter en grej jag verkligen "nappar på". Jag gillar t ex verkligen den här lukten/doften av utomlands som man ofta känner när man är just utomlands. En blandning av klorin och starkt tvättmedel typ. Jag gillar verkligen den där lukten, och jag gillar att den finns här i Costa Monique.

Min yttre resa I

2010-04-06T16:06:00.006+02:00

Halva Magnetenbloggens redaktion (jag) har åkt på semester till Buenos Aires, och jag tänkte nu berätta lite om mina första upplevelser härifrån:

1. Vi åt Kobebiff. Eftersom det här är biffens förlovade land besökte vi en köttrestaurant för en redig välkomstmiddag till min ära. Det var ett sånt där gemytligt och genuint ställe och på varje tallrik låg en stor stor redig köttkniv med en kraftig egg på ca 12 cm - det var m a o kött som stod till buds.

Vi fick in menyn och till min stora glädje hade de ungefär tio olika "kötter" att välja mellan - däribland Kobebiff! Valet var självklart. Jag och tjejerna tog in en 500-grammare att dela på. Jag har länge varit sugen på att testa Kobebiff och nu fick jag alltså äntligen chansen. Det var förjävla gott! Saftigt och mört så det förslog! Dessutom fick man ungefär tio små skålar med tillbehör av olika karaktär. Helt klart en positiv matupplevelse.

2. Internet och IT. Här i hushållet (Costa Monique, som "tjejerna" kallar det) är man uppkopplad dygnet runt och kommunicerar även med varandra (exempelvis mellan sovrum och vardagsrum) med Skype. Ofta kör de då enbart med symbolerna som finns att tillgå - de har utvecklat ett otroligt rikt språk uppbyggt på symboler!

Nutiden del II

2010-03-29T12:13:00.002+02:00

Nu är det bara minuter kvar tills Magnetenredaktionen besöker restaurang Nutiden! Vår ambition var att liveblogga därifrån men på grund av bristande tekniska förutsättningar har vi inte möjlighet att göra det den här gången.

2010-03-29T08:41:00.000+02:00

Kvinnornas man, den åtråvärde Sven-Göran Eriksson

Kai Curry-Lindahl

2010-03-14T14:55:00.000+01:00

Weird

2010-03-14T12:13:00.000+01:00

Mer från the Bradford Exchange: dockserien "Kontinenternas barn"

2010-03-11T22:39:00.002+01:00

I ett barns ögon är vi alltid beredda att sträcka varandra händerna över gränserna för att göra världen till en bättre plats. ”Hua” (blomma), en liten flicka från Kina, delar med sig av sina glädjefyllda tankar om en världsomspännande vänskap till sin bästa vän ”Panda”, som hon kärleksfullt håller i handen. ”Hua” är en underbar kreation, skapad av den i utmärkelser höljda konstnären Dianna Effner. Samtidigt inleder ”Hua” konstnärens allra första internationella docksamling, ”Kontinenternas Barn”, vilken nu utges exklusivt av Ashton Drake Galleries.

"Hua" inleder serien "Kontinenternas Barn" och åtföljs av ytterligare utgåvor i kollektionen. Dockorna levereras hem till Dig i regelbundna avstånd. Gör Din beställning redan nu och få hem hela serien med dessa förtrollande dockor.

- Av konstnären Dianna Effner
- Av förnämligt skulpturgjutgods
- Påkostat målat för hand
- Kläder av högsta klass
- Varje docka åtföljs av ett sagolikt plyschdjur
- Storlek: ca 15 cm

Internetföretaget "the Bradford Exchange - värden som varar" presenterar:

2010-03-11T19:39:00.004+01:00

"Var är min mamma? - konstdocka 59 cm med teddybjörn"

Där sitter den lilla och bara väntar med sin älskade teddybjörn famnen. Hon väntar på sin mamma! Hon känner sig ensam och vill äntligen kunna leka med sin mamma. Hennes blå ögon verkar fråga: "Var är min mamma"? Med konstdockan "Var är Min Mamma?" presenterar vi ett mästerverk av den renommerade och mångfaldigt prisbelönta dockkonstnärinnan Ruth Treffeisen. Tillverkad av finaste vinyl i samlarkvalitet. Den unika dockan gör framförallt intryck genom de påkostade detaljerna och den högvärdiga kvaliteten.

För mer info kolla här!

Hej Anna E! Du arbetar på Stockholms autionsverk, berätta!

2010-03-09T19:47:00.004+01:00

"Jag fick jobbet genom min goda vän Louise som har arbetat där ett tag. Efter lite tjat fixade hon några timmar åt mig, som visningsvärd och som representant för Göteborgsfilialen vid auktionerna."

Vad ingår i arbetsuppgifterna?
"Som visningsvärd är man en blandning mellan vakt och "informatör". Man ska se till att ingen snattar eller kladdar för mycket på konsten och antikviteterna, men samtidigt älskvärt kunna visa var de italienska stillebena hänger. Då jag själv är gammal snattare var jag inte så orolig för den delen av jobbet eftersom jag kan alla knep.

Upplysningsdelen var det däremot värre med eftersom jag verkligen inte kan något om exempelvis italienskt renässans-stillebenmåleri, men det visade sig också gå bra eftersom de flesta som frågar om saker är äldre män som i stor utsträckning bara vill lufta sina kunskaper i ämnet och läääära ut dessa till unga damer. Grafikvisningarna var roligare. Där fick jag diskutera Josef Albers färglära med färgblinda och Carl Fredrik Hills teckningar med paranoida samlare ("Hur vet man att de verkligen ÄR äkta?").

När man är ombud på auktioner sitter man med headset i timmar i sträck och ropar ut höga siffror i salen. Det går ungefär 100 objekt i timmen så det är väldigt högt tempo. Jag har som sagt fått sitta med direktlänk till Göteborg och prata med en viss Arne som vidarebefordrat de bud som kunderna där lägger. Första gången jag skulle prata med Arne var under vin- och spritauktionen. Det var nervöst för hela salen var fylld av folk (män män män män män). Borden med telefonkunder är längst fram och skulle jag då göra bort mig tänkte jag att alla skulle skratta. Dessutom hade jag fått höra att Arne kunde vara lite speciell... Men vi blev goda vänner efter att han hade sagt att han skulle skära halsen av mig om jag missade. Det var en jargong helt i min smak och jag blev genast varm i kläderna.

Jag har nu fått fortsatt förtroende att jobba lite mer, då blir det till att hjälpa till med att bygga den nya visningen och sitta med Arne under auktionsdagarna."

Vad har du för arbetskläder?
På Auktionsverket är det vad jag kallar för finkläder som gäller. Svart kjol eller byxa, ljus blus eller skjorta och svart kavaj eller kofta. Jag fick låna en svart ullkjol och till den har jag haft en vit sidenundertröja som egentligen är pyjamas och en kofta. Det viktigaste är att man är proper: har rent hår och inte synliga bröstvårtor etc... Jag och Pelle (Josephson, egentligen borde du snacka med honom han har jobbat där mycket mer än jag) har talat om det här med klädkoden och vi har båda känt oss rätt utklädda.

Vad är det konstigaste som har hänt på jobbet?
"Överlag är det ganska konstig stämning där, mycket prat om huset i alperna, huset i Provence, huset i skärgården. Och alla samlare, de är ett avsnitt för sig - speciellt vapen- och boksamlarna. Riktigt konstigt är det när män i sådana gröna ridjackor med manchester kommer med sina små söner och tittar på hagelgevär från 1700-talet. Men om du är ute efter det mest sensationella jag upplevt är det nog när det var budbråk om en Warhol och när några flaskor vin gick för långt över 300 000. Alltså generellt att få vara mitt i pengastormens öga."

Har du varit riktigt nervös någon gång?
"Förutom det jag redan nämnt är det väl att småprata med de andra som arbetar där. Hela stället är så annorlunda från mina vanliga sociala sammanhang. Fast det känns bättre nu."

Berätta om dina kolleger!
"Pelle är ju en fin kollega, det kändes skönt de dagar vi jobbade ihop. Och Louise såklart, men hon har slutat nu för att läsa magister. Annars är det många mycket smala damer med dyrt smink och puffigt hår och några unga med mindre men lika dyrt smink och tunna guldhalsband. Sen är det ju de olika experterna, men de har jag inte så mycket kontakt med.

Den jag lärt känna bäst är ändå denna Arne i Göteborg, vi skojar med galghumor och pratar vin när köpintresset är lågt i Göteborg. Han trodde först jag läste på KTH, prenumererade på SvD och skulle gå på Nobelfesten men utan att säga för mycket om vem jag är så har han nog släppt de idéerna, för på julfesten (som jag inte var bjuden på eftersom jag hade jobbat för kort tid) höll han ett tal om mig."

Hur är kunderna?
"Nu blir det en uppradning av trovärdiga och mindre trovärdiga generaliseringar så jag ber alla eventuella kunder som läser detta om ursäkt! De flesta är nog väldigt rika, i alla fall de som köper konsten och antikviteterna. Vad gäller böcker är det många antikvariat som budar och vad gäller vapnen verkar många köpare ha rasistiska åsikter. Som framgått är mellan 8-9 av 10 kunder (alla kategorier) män i övre medelåldern."

Är det någon känd person som har varit där?
"Jo, men det är ju säkert många kändisar där - kändisar inom konstsamlarvärlden och så. Men inga jag har vetat vilka det var."

Du pratade vid något tillfälle om en champagneflaska och en sabel. Berätta!
"Just det, Frimuraren. Det var Pelle som berättade detta för mig, jag jobbade inte den dagen. Men tydligen så hade Frimuraren köpt ett svärd och skulle komma och hämta ut det när det inte stod att finna. Frimuraren blev galen och ville prata med den ansvarige, den ansvariges chef osv. då "svärdet skulle på tjänstgöring till helgen". Är inte så bra på att återberätta historier, så jag kanske har hoppat över de festligaste detaljerna men fråga Pelle!"

Twitter: Grattis på födelsedagen Elis! Och grattis på er alla goa kvinnor där ute!

2010-03-08T19:00:00.006+01:00

Grattis på födelsedagen Elis!

2010-03-08T19:00:00.004+01:00

Idag är det Internationella kvinnodagen och din födelsedag. Hur känns det att fylla år idag?
"Ganska bra, jag tänker inte så mycket på det. Men folk brukar komma ihåg min födelsedag och det är positivt."

Vad tycker du om kvinnor?
"Kvinnor är människor och ofta lite mer rimliga än män."

Restaurang Nutiden

2010-03-03T22:52:00.007+01:00

Kom till restaurang Nutiden! Det är en lunchrestaurang som ligger på undervåningen i den kontorsbyggnad där jag gör praktik för tillfället. Jag har sneglat på Nutiden, men inte gjort mer än så.

Kom till Nutiden och gör mig sällskap någon dag!

Hallå där Manne, hur är du i köket egentligen?

2010-03-02T18:36:00.008+01:00

Vad har du för inställning till mat överlag?
"Jag är väldigt fixerad vid mat. I vår familj är vi det av tradition. Vi kan inte umgås om inte mat ingår. Om man träffas utan mat känns det inte lika värt som när man äter tillsammans. Det kan också ibland vara svårt att säga till personer att man tycker om dem. Då kan man laga mat till dem istället. Det är lika bra, om inte bättre, än att hålla på med massa sentimentalt tjafs som ''jag älskar dig, mamma, osv''. Mat är kärlek."

Hur ofta lagar du mat?
"Typ sex gånger i veckan, men då räknar jag även att steka äggröra som matlagning."

Vilken är din paradrätt?
"Vet inte riktigt, kanske moussaka. Mina kanske mest imponerande maträtter är fejkkött. Qournfärssås och vegeköttbullar, eftersom det smakar som riktigt kött. Andra kockar gör alltid de s.k. vegetariska alternativen mycket äckligare än kötträtterna (ok, förutom i asiatiskt kök, kanske).

Det slog mig plötsligt att detta, att kockar lagar fejkkött äckligare än det behöver vara, kan vara någon form av konspiration. Ja, det måste det vara."

Vilka är dina starka sidor i köket?
"Starka smaker, mustiga grytor och såser. Enkel mat för enkla människor."

Vilka är dina svaga sidor?
"Fina uppläggningar, subtila smaker, avancerade maträtter. Allt sånt som stjärnkockarna håller på med."

Favoritingredienser?
"Olivolja, salt, vitlök."

Vad brukar du få för respons på din matlagning?
"Positiv. Men! På alla arbetsplatser jag varit tycker de andra att min matlåda ser äcklig ut. Det är ju inte direkt positivt. Jag tröstar mig med att dom säkert är idioter och att de faktiskt inte smakade, utan bara tittade på maten."

Du har uppfunnit en egen variant av vegetariska köttbullar! Vill du berätta lite om dom?
"Ja, varför inte? Jag var ju lite inne på det tidigare. Köttbullarna smakar helt enkelt kött. Det är det speciella med dem. Jag skulle lägga upp ett recept på Glupvargar, men jag har inte kommit mig för det ännu. Det kommer inom kort. Men jag kan säga att det är soyafärs, qournfärs och ägg som är proteinet."

Känner du dig någon gång handikappad i köket?
"En gång hade jag opererat högerhanden och hade den i bandage. Då kände jag mig handikappad. Inte bara i köket, för övrigt. I massor utav situationer. Annars kanske inte så ofta i köket, men jag tycker det kan vara väldigt svårt att handla mat inför matlagning tillsammans med andra personer. Jag tycker de (personerna jag handlar med) tar alldeles för lång tid på sig i affären, väljer fel ingredienser, kommer med förslag som är dåliga. Ja, förmodligen beror det här på att jag är ett härsklystet kontrollfreak, men inte desto mindre upplever jag situationen som handikappande. Jag vill så gärna bara få bestämma allt, men så kan man ju inte göra. Man måste ju låtsas att matinköpet är en demokratisk process."

Vilka influenser har du när det kommer till matlagning?
"Pappa, indiskt, Farmor, Carl-Petter Redell, libanesiskt, svenskt och spanskt."

Jag minns en gång då du skulle laga en feijoada. När du skulle salta grytan glömde du bort vad du gjorde så att du saltade i cirka en minut. Den blev rejält översaltad! Har du några andra dråpliga historier från köket?
"Jag kommer att tänka på när min syster lagade köttgryta och tänkte: "man kan ju koka potatisbitar i grytan för att få den lite tjockare. Alltså borde det gå lika bra att använda potatismjöl!" Det blev gryta med köttbitar inkapslade i gelé. Det var inte gott."

Har du någon gång lyckats i köket mot alla odds?
"Jag tror det. Jag och min sambo Jenny brukade laga mycket gott när vi var hippies på stranden. Då hade vi ett spritkök."

Vilka "verktyg" använder du i köket?
"Järngryta."

Vad har du för "tänk" kring miljön i köket?
"Man måste kunna umgås i köket. Det är kul att laga mat tillsammans. Nu tänker jag på att jag framstod som en köksdespot tidigare i intervjun. Det är inte så. Jag tycker bara att det ska finnas en chef. Jag är duktig på att enbart hjälpa till, hacka lök och dyl. Nån måste bestämma, inte nödvändigtvis jag."

Vad har du för "tänk" kring genus i köket (inklusive införskaffande av mat)?
"Alla människor oberoende av hudfärg, kön eller sexuell läggning har rätt att laga mat. Ej heller ska någon människa nekas matlagning på grund av sin övertygelse, religiös eller politisk. Ingen av de punkter som här nämns skall kunna användas till att hindra någon människa från att laga mat."

Vad är postkolonial matlagning för dig?
"Att det svenska företaget Santa Maria säljer sina texmexprodukter i Mexico."

Vad har du för "tänk" vad gäller disk?
När middagen är klar vill jag att arbetet ska vara klart, då börjar kvällens njutning. Den fortsätter till kaffe och kanske sen vinkväll. Jag vill inte avsluta en fantastisk middag med att diska. Det kan gott få stå och torka ihop i vasken. Jag vet att det anses svinigt att göra så, men det är värt det. Dock brukar jag försöka diska allteftersom under matlagningen, så att det bir lite mindre nästa dag. Överhuvudtaget är jag dålig diskare. Det som har räddat mig från ett liv i snusk är min utarbetade filosofi om att "det räcker med lite". "Om jag diskar hälften av disken har jag varit duktig." Det brukar oftast resultera i att man upptäcker att det inte var lika jobbigt att diska som man trott och man gör klart allt. På senare tid har jag märkt att det största hindret för att sätta igång är ett diskställ fullt med ren disk som måste tömmas innan man börjar. Därför tänker jag nu "om jag tömmer diskstället, så att det bara är att sätta igång nästa gång, så har jag varit duktig". Och sen råkar jag göra klart disken av bara farten."

Manne är en av bloggarna på matbloggen glupvargar.blogspot.com

Partytips!

2010-02-24T20:16:00.003+01:00

Kom till Konstfack på fredag. Då har konstettorna vernissage och för att göra det här till en hejdundrande tillställning har de bjudit in kill- och tjejbloggen Magnetenbloggen. Temat är genus och vi kommer därför i huvudsak att spela kill- och tjejmusik.
- Det ska bli jättekul. Vi är verkligen laddade, säger vi på Magnetenbloggens redaktion.

Varmt välkomna!

Hej Jenny! Hur är du i köket?

2010-02-23T21:55:00.001+01:00

Hur ofta lagar du mat?
"Varje dag nästan. När inte jag lagar, lagar Jesús. De få perioder i mitt liv jag inte har kunnat laga mat och tvingats äta ute hela tiden har varit fruktansvärda. Fruktansvärda."

Vilken är din paradrätt?
"Röd curry med kyckling, det är jag bra på. Eller kombinationen soja-mirin. Till och med en självdöd råtta skulle smaka bra i en sån sås."

Du har ju bott i Spanien och har en spansk kille, hur har det här påverkat dig i köket?
"Framförallt var det ju där som jag slutade vara vegetarian. Jag började äta den spanska korven i dubbel bemärkelse, som du så skämtsamt skrev hem på vykort. Det var helt enkelt för svårt att inte låta en bit jamón smälta i munnen när det begäret satte in."

Vilka är dina starka sidor i köket?
"Jag är bra på att föreställa mig vilka ingredienser en maträtt ska innehålla för att smaka på ett visst sätt. Andra människor är bra på t.ex. musik och kan "jamma" fram melodier, jag är bra på att känna igen smaker i t.ex. asiatisk mat på restaurang och sedan laga den hemma. Jag är också förskräckligt bra på att koka ris utan att mäta vare sig vatten eller gryn. Det bränner aldrig fast!"

Svaga sidor?
"Jag blir irriterad när jag måste laga mat tillsammans med någon som inte har samma koll på matlagning som jag. Jag minns till exempel en kompis som brukade skratta åt att du och jag, Fanny, skar alla grönsaker till någon anrättning i en särskild storlek och vägrade blanda dem - det säger ju sig självt att olika grönsaker tillagas olika lång tid."

Vad brukar du få för respons på din matlagning?
"De flesta tycker att det är gott. På jobbet brukar de tycka att min matlåda ser 'nyttig' ut men det tar jag inte riktigt som en komplimang."

Kan du berätta lite om dina föräldrars matlagning?
"Mamma brukade laga tortellini med en ostsås som alltid skar sig. Jag trodde att den skulle vara så och det var nog först i tonåren ostsås-sanningen uppdagades. Pappa brukade laga kyckling med timjan på som var ganska torr, antagligen som någon slags protest mot farmors saftiga kinesisk-soja-och-smör-kyckling. Jag förstår inte vad de höll på med egentligen, båda är ju ganska bra på att laga mat. Kanske hade de för mycket att göra på jobbet? Eller var det kanske helt enkelt inte så hett att laga mat på åttiotalet?"

Har du några favoritingredienser?
"Standardingredienser som alltid måste finnas till hands är: Olivolja, vitlök, salt (Maldon el. liknande), svart peppar, ingefära, japansk soja, citron, koriander (åh, så gott), gul lök, bladpersilja och sånt. Annars är mina favoritingredienser majskyckling (eller ekologisk), god lax (inga såna där frysta portionsförpackningar), blåmusslor, entrecôte eller ryggbiff, val- och pinjenötter, ruccola och granatäpple."

Vilka "internationella kök" är du influerad av?
"En något försvenskad version av japanskt, kinesiskt, thailändskt och indiskt. Och italienskt. Franskt har jag ingen koll på, det får mig bara att tänka på gråa kycklinggrytor."

Brukar du bli irriterad eller arg i köket?
"Ja, när någon lägger sig i min matlagning och efterkryddar. När det har hänt grät jag inombords. Fast det låter jag inte hända mer. Jag blir också arg när jag ser att folk köper lightprodukter eller margarin, men det brukar jag försöka hålla för mig själv, nä, det brukar jag inte."

Känner du dig någon gång handikappad i köket?
"Ja, när jag tvingas laga mat hemma hos någon annan som bara har en slö brödkniv. Eller när olivoljan har tagit slut, då vet jag inte vad jag ska ta mig till."

Har du någon gång misslyckats fatalt i köket?
"Ja, en gång när jag lagade en soppa och inte hade någon bra buljong. Jag kryddade och kryddade men det blev aldrig någon smak. Det var underligt."

Har du någon gång lyckats i köket mot alla odds?
"Jag har ganska bra förutsättningar att lyckas eftersom jag lägger nästan halva min lön på att köpa bra ingredienser."

Vilka "verktyg" använder du?
"Framförallt en bra kniv, sen spelar det inte så stor roll. Visp och slev och bra kokkärl är ioförsig också bra att ha. Redaktionens tillägg: och en tryckkokare som förkortar tillagningstiderna med ca 70 procent - mycket effektiv!"

Vad har du för "tänk" vad gäller disk?
"Jag mår allra bäst om någon diskar ganska direkt efter måltiden, men ofta låter vi disken stå över natten, det känns sunkigt."

Hej Nisse! Hur är du i köket?

2010-02-22T20:43:00.004+01:00

Vad har du för inställning till mat?
"Jag gillar mat, jag är tacksam över att det finns kan man säga."

Vilken är din paradrätt?
Jordärtskockssoppa.

Vad brukar du bjuda din fru och dina barn på när det ska va det lite extra festligt?
"Jag har varit mycket inne på kyckling på sista tiden. Bertil (1 år) älskar kyckling men han vräker i sig allt som går att äta och allt annat också typ apelsinskal. Gunnar (3,5 år) tycker inte om någonting förutom blodpudding och pannkakor typ så han är astråkig att laga mat till. Jag har inte riktigt lärt mig det där med att laga saker i ugnen så det tycker jag är kul."

Vilka är dina starka sidor i köket?
"Jag lagar ofta soppa på en spik eller typ rester. Jag gillar att ta vara på allt, då är det väldigt bra att ha en hund som kan vara sista utvägen eller Bertil. Svaga sidor? Jag har länge blivit väldigt stressad av recept så det försöker jag lära mig och som sagt att göra saker i ugn."

Vad brukar du få för respons på din matlagning?
"Folk är ju artiga så det brukar vara ganska positivt."

Hur är och din pappa i köket?
"Jag har nog fått mitt matlagningsintresse från honom. Han är väldigt duktig på smaker och köper fina råvaror. Han har lite som jag perioder då man utforskar smaker som man går igång på. Det kan vara lite tröttsamt för de som inte är lika inne på forskningen. Jag vet att jag kan periodvis t ex. ha rosmarin i allting och pappa hade en period med citronolja. Det var heller inte så populärt att få våfflor med löjrom när man var sugen på typ spagetti och köttfärssås."

Har du några nya favoritingredienser?
"Ja rosmarin, hemgjord kycklingfond, tomat, lök, matlagningsyoghurt."

Känner du dig någon gång handikappad i köket?
"Det är irriterande med smaker som man inte kommer åt för en sådan som jag som inte läser recept."

Vilken roll antar du om du ska samsas med andra i köket?
"Det beror på lite, det är inte så ofta det känns soft att skapa tillsammans så att säga, jag gillar att någon bestämmer, antingen jag eller någon annan."

Vilka influenser har du när det kommer till matlagning?
"Förr jobbade jag lite som servitör och nisse, då åt man god mat och såg mycket kul mat lagas. Nu har jag börjat läsa recept och se och lyssna på matlagningsprogram."

Har du någon gång misslyckats fatalt i köket?
"Jag har ibland lite för dåligt tålamod speciellt med saker i ugnen. Rå kyckling är ju inte så nyttigt eller gott. Jag blir på jättedåligt humör när jag gör så, jag skäms och tycker att ugnen är sjukt dålig och ojämn och så. Jag har också gjort för lite mat till någon fest och det känns inte alls festligt tycker jag."

Vilka "verktyg" använder du?
"Stavmixer och knivar som jag fått av min syster Ebba i julklapp."

Vad har du för "tänk" vad gäller disk?
"Jag har en liten diskmaskin. Varje morgon brukar jag göra rent vid diskbänken och så får det förfalla under dagen."

Fortfarande roligt!!!

2010-02-20T17:31:00.001+01:00

(tänker mig att den sista gästen är en provokation mot de andra gästerna)

Hej Andrea! Hur är du i köket?

2010-02-17T21:09:00.009+01:00

Vad har du för inställning till mat överlag?
"Jag tycker mycket om att äta mat. Förut gillade jag inte alls att laga mat och tyckte det var väldigt nervöst. Men på senare år har jag verkligen kommit igång."

Hur ofta lagar du mat?
"Nu när min man är borta på turné så blir det en hel del matlagning till mig själv. Kanske varannan dag cirka."

Vilken är din paradrätt?
"Jag skulle säga att det är pasta med tonfisksås, den har jag fått mycket beröm för, samt tillagat ett ANTAL gånger! Jag brukar ha: tomatpuré (späd sedan med vatten), svarta oliver, vitlök (våga ta flera klyftor!), kapris, persilja och tonfisk. Sen har jag alltid nåt starkt med och det bästa är den ungerska paprikaröran 'Erös Pista' som betyder 'Starke Peter'. Smaka av med salt och peppar, mmmm!"

Vilka är dina starka sidor i köket?
"Jag skulle säga att jag har vad man kan kallar en koka-soppa-på-en-spik-mentalitet. Ge mig vad som helst och jag kan röra ihop nåt som är HELT ok!"

Svaga sidor?
"I princip alla min receptmåltider har blivit misslyckade. Jag är mycket dålig på långkok och degar och planerande matlagning... Jag är också otroligt nervös när jag lagar mat till andra och bränner ofta maten. Min ugn blir även mycket rökig vilket resulterar i att brandlarmet ofta går i lägenheten."

Favoritingredienser?
"Salt, mums! Och så får jag än en gång nämna "Starke Peter" som är otrolig i smaken! Jag är mycket förtjust i pasta. Har faktiskt haft en jättekul pastafest en gång med en jättekul tjej: Fanny! Och det är ju därför extra kul att det är du som ntervjuar, kul!"

Vad brukar du få för respons på din matlagning?
"Jo jag tycker att de flesta brukar gilla min mat. Min man Jens är ofta mycket uppskattande. Men han är en väldigt positiv person i helhet så han gillar nog det mesta. Som jag! De flesta tycker nog att jag har fallenhet just för de här improviserade rörorna. Och tonfiskpastan har fått alla på fall!"

"Du har vid tidigare tillfälle berättat om en maträtt som heter Pasta d´amore eller något liknande, som du brukar laga. Kan du berätta lite om den?
Jag har nog mest pratat om Pasta d´amore och inte lagat den så många gånger... MEN - de gånger jag gjort den har jag tagit laxfiléer, bandspaghetti, grädde och saffran! Saffran är en jätteläcker krydda, fylld av kärlek! Min man Jens är jätteduktig på den här Pasta d´amoren! Vi äter den ofta när vi firar något. Senast när vi firade 3-månadersjubileum av vårt äktenskap lagade han ihop denna ljuvliga rätt. Hursomhelst är det en favorit!! Rekommenderas varmt om man vill förföra någon!"

Känner du dig någon gång handikappad i köket?
"Jag känner mig alltid handikappad i köket. Det är så svårt med planeringen och det ryker ofta mycket i min matlagning vilket är ett stressmoment. Jag blir också superklantig när jag ska laga mat med andra, jag kan knappt hacka en morot då! Jag blir mycket nervös över hur stora bitar jag ska skära grönsakerna i, hur hög värme eller temperatur i ugn osv, osv. Jag är ingen team worker i köket, snarare droppen som får grytan att koka över! Jag brukar ofta diska och sånt istället sen för att gottgöra för min tafatthet på matlagningsområdet."

Vilka influenser har du när det kommer till matlagning?
"Jag är mycket intresserad av vegetariska rätter, är något av en "kanin". Min mormor gjorde också HELT fantastisk ungersk mat som även min mor nu gör och den är en stor inspiration! Gryt-tänket och röror-tänket är väldigt utbrett i Ungern, därav min naturliga talang för detta!"

Har du någon gång misslyckats fatalt i köket?
"Ja många gånger. Bränt vid mat. Jag har också gjort många märkliga risrätter när jag inte haft nån mat hemma som verkligen blivit superäckliga! Jag brukar ofta förstöra maten med krossade tomater. Att jag aldrig lär mig! Jag har även tinat saker i mikron som börjat brinna för att jag glömt ta bort aluminiumfolie och liknande. Min man Jens slängde även en rejäl klick messmör i köttfärssåsen en gång, har han berättat och det var en total katastrof. Tur att man inte var hemma då!"

Har du någon gång lyckats i köket mot alla odds?
"Ja jag skulle bjuda mina tonsättarvänner på middag och gjorde grönsaker, lax och potatis i ugn och det rykte nåt fruktansvärt ur ugnen! Det blev os i hela lägenheten, brandlarmet gick och jag fick öppna upp alla fönster! Hade det varit sommar hade kanske bara en fläktande ljum bris gjort sig påmind, men nu var det vinter och kallt! Hur det nu var så hann jag vädra ut allt, städa ur ugnen något från oljan som droppat ned (därav oset) och fick grönsaker och potatis lagom mjuka och fetaostlaxen ljuvligt smältande i mun! Gästerna anlände, åt, och alla var supernöjda!!!"

Vilka "verktyg" använder du i köket?
"Jag har en brödkniv som jag skär det mesta med. Eftersom jag sällan lagar kött så gör det inget att den är lite slö. Durkslaget är mycket viktigt då jag är en riktig pastatok som sagt! Osthyvel är bra till allt möjligt, skiva gurka bland annat!
Stekpannan är min bästa vän!"

Vad har du för "tänk" vad gäller disk?
"Jag försöker vara mycket miljömedveten i det mesta jag gör, källsorterar noggrant och sparar på el med mera. Men när det gäller disk är jag rädd att jag är lite slarvig med detta... Jag har försökt göra en sån där balja men jag tycker det är så frustrerande att all disk simmar runt där och så får man håva upp den med händerna så jag diskar direkt under kranen på hög värme, med mycket raska tag! När jag bodde i Italien diskade jag mycket med svamp, men nu är jag tillbaka med diskborste. Min favoritfärg på diskborste är orange!"

Hej Ebba! Hur är du i köket?

2010-02-15T22:56:00.012+01:00

Nytt inslag på Magnetenbloggen! Under den vinjetten "Hur är du i köket?" kommer vänner, bekanta och kanske också helt okända att svara på en enkät om hur de är i köket. Först ut är vår goda vän Ebba. Nästa gång kanske det är din tur!

Hur ofta lagar du mat?
"Oftast en gång om dagen, men när jag är sjuk, bakfull eller hemma hos någon annan brukar jag inte laga mat."

Vilken är din paradrätt?
"Kyckling & chorizo pasta. Det är en tomatsås med kyckling och chorizo. Och ibland har jag även bacon i. Som en hel bondgård på tallriken."

Vilka är dina starka sidor i köket?
"Tålmodighet (i väntan på grytor/jäsning och liknande) och teknik. Vet när man ska röra och inte vispa osv."

Svaga sidor?
"Dålig på att samarbeta, svårt att ta till mig andras dåliga tips och låtsas som om de är bra."

Favoritingredienser?
"Korv, kyckling, cocktailtomater på burk, potatis, ost. Mums!"

Vad brukar du få för respons på din matlagning?
"Oftast ganska bra men det är tråkigt när nån säger att det är bra fastän det är dåligt."

Känner du dig någon gång handikappad i köket?
"Ja, när man ska 'hjälpa till' när någon annan står i köket."

Vilken roll antar du om du ska samsas med en eller flera andra i köket?
"Både aktiv och passiv men nästan jämt irriterad, särskilt om den/de andra är stressiga och värdelösa."

Vilka influenser har du när det kommer till matlagning?
"Svensk med italienska och östeuropeiska influenser och en touch av påhittad tex-mex."

Har du någon gång misslyckats fatalt i köket?
"Jag misslyckas jämt när jag ska laga mat till bara mig själv, jättekonstigt!"

Har du någon gång lyckats i köket mot alla odds?
"Nä, jag har nog aldrig riktigt kokat soppa på en spik s a s."

Vad har du för "tänk" vad gäller disk?
"Det ska ske noggrant under varmt rinnande vatten. Jag jobbar helst med svamp, det är mest effektivt. När jag har diskat klart torkar jag diskbänken ordentligt, så att den är skinande ren, sen sköljer jag ur trasan och kramar ur den allt vatten (annars= stinkande trasa) och hänger den mellan diskhoarna. Man ska inte hänga den på kranen för då kan det komma bakterier i dricksvattnet, det är respektlöst mot människor utan tillgång till rent vatten. Hela den här processen är mycket viktig för mig. Känner mig inte trygg med en oskinande fläckig diskbänk."

Vilka "verktyg" använder du i köket?
"En skalkniv från Ikea och en brödkniv från Ica. Till dem använder jag äckliga skärbrädor i plast. Vid val av olja väljer jag oftast en svensk rapsolja från familjen zeta, det är för att jag inte tycker att olivolja är särskilt gott."

Tack för flygturen, Siewert!

2010-02-10T20:39:00.008+01:00

Såhär var det: jag gick upp tidigt för att flyga till Kalmar i morse. Eftersom jag hade gått upp så tidigt (06.00) hade jag för avsikt att sova "vidare" på planet. Men gubben som satt bredvid mej hade en annan agenda. Han var en social skit och ville språka - såväl med den upprymda och underhållsinriktade stewarden som gick fram och tillbaka i gången - som med mej.

Efter att gäspat och skrattat lite artigt åt den här gubbens påföljande kommentar (om min gäsp) rullade jag ihop min halsduk till en boll och la den bakom nacken som en kudde. Jag slöt ögonen och skulle precis till att somna.
- Dom kanske har en kudde du kan få låna istället?
Åh neeeej, tänkte jag. Jobbig gubbe!
- Ja, hehe... Men det funkar bra med min halsduksboll... Svarade jag vänligt men bestämt.
Det var då jag upptäckte att den här gubben inte var vem som helst utan självaste Siewert Öholm - genast blev jag lite mer välvilligt inställd till honom. Och intresserad av has samtal med stewarden.

Eftersom jag fick ganska mycket lock för öronen fick jag koncentrera mig väldigt mycket för att höra deras samtal. Jag hörde att Siewert klagade lite på frukosten, inte på något otrevligt sätt, men han undrade varför dom inte serverade den där frukostmackan som de de brukar servera - "det är så gott bröd i den". Stewarden beklagade och erbjöd Siewert lite extra smör istället, ett erbjudande som Siewert nappade på. Men sen visade det sig att det inte fanns mer smör, istället fick Siewert en till macka. Han var nöjd ändå.

Vi flög vidare och jag började skriva lite i mitt block och jag såg att Siewert tittade på mig.
- Du vet väl att alla dom intelligentaste människorna är vänsterhänta? Det är bara att gå igenom alla företagsledare och Nobelpristagare en efter en. Alla är vänsterhänta, sa han.
(Jag är alltså vänsterhänt.)
- Hehe... Ja, just det. Einstein var väl vänsterhänt? Svarade jag.
- Ja, det är inte en dum förebild!
- Men alla vänsterhänta är ju lite knäppa också... Fortsatte jag.
- Ja, men vet du bara om din knäpphet så är det ju lugnt, svarade Siewert

Det var verkligen toppen att få lite bekräftelse av en kändis. Det var också roligt att han hade byxor som var i något slags konstigt lite vaxat material, som en dålig skinnimitation! Helt otippat liksom.

Jag gillade den där Siewert skarpt. Mycket sympatisk flyggubbe!

Då kom vi plötsligt in i ett turbulent område (eller vad man nu säger) och hela planet började kränga på ett oroväckande vis. Jag blev ganska rädd och vände mig mot Siewert. Våra blickar möttes och jag tänkte: Vad händer egentligen om planet störtar, vad gör man då liksom? Ska man krama den man sitter bredvid? Säga några sista väl valda ord?

Planet landade en liten stund senare på flygplatsen. Vi hade klarat oss! Men tänk om planet verkligen hade störtat och jag hade dött bredvid Siewert Öholm? En svindlande tanke - javisst - men inte helt oangenäm.

MK-dag i Sollentuna med Bubba

2010-02-08T22:46:00.005+01:00

Här är lite bilder från min och Bubbas eftermiddag/kväll i Sollentuna. Vi var där för att gå på ett "kvartalsevent" på ett hotell, anordnat av ett direktförsäljningsföretag som vi kan kalla MK (de är ledande på hudvård i Sverige). Priser delades ut till stjärnförsäljarna och det var verkligen glitter och glamour alltså!

Vi laddade upp i Sollentunas superfräscha nybyggda inomhuscentrum. Här är Bubba framför en "vattenvägg".

Här är Bubba framför MK-bilen (den man får ratta om man blir en stjärna inom hudvårdskonsultation) som stod parkerad utanför hotellet. Dom som var sales managers pratade jättemycket om den här bilen. Vilken dröm att få ratta den!!!

Vi rundade av kvällen med att gå tillbaka till gallerian. Utanför stod en riktig Sollentunavofsing och glodde in.

2010-02-03T20:20:00.001+01:00

Dagar kan försvinna fort som en vind på öppet hav.
På McDonald´s jobbar vi, hos oss finns inga krav.
Vi gör bara sånt vi tycker om, så vi växer och mår bra.

Livet har sina goda stunder

På min nya praktikplats

2010-02-01T20:54:00.003+01:00

Idag var första dagen på min nya praktikplats. Det gick på det hela taget ganska bra. Jag varken spillde eller sa något jättedumt. Men det är ju alltid några saker som är mer eller mindre konstiga med att vara på en ny arbetsplats/praktikplats. Till exempel när man ska försöka komma in i snacket och försöka va social och sånt där, konstiga samtalsämnen när man äter lunch (pendeltågsförseningar, huruvida det är värt att investera i en crème brûlé-brännare etc.), bonda med människor som man kanske inte har så mycket gemensamt med och som man kanske tycker verkar vara helt tomma i bollen eller bara väldigt "speciella".

Bland annat var det en person (som jag först tyckte verkade vara lite tråkig men sen visade sig vara en toppenkvinna, mycket sympatisk) som till lunch åt filmjölk med linfrön som hon skopade ur en 1-kilospåse. Aldrig tidigare har jag sett en så stor påse med linfrön! Och sen försökte jag skämta lite med den andra praktikanten - vi hade fått i uppgift att kolla upp hur stor andel av annonserna för sköterskejobb på AMS som var heltidsantällningar - men jag tyckte inte att det där var vidare kul så jag föreslog att vi skulle kolla på annonser för veterinärjobb i stället. Men hon nappade inte.

Sen finns det en kvinna som är supertimid och också hon känns väldigt sympatisk. Hon går förövrigt i pension om 42 dagar och min kompis Karaoketoken råkar också känna hennes son. Och det här visste jag och hade blivit ombedd att hälsa (men vågade av någon anledning inte göra det, men imorgon ska jag görat'). Hur som helst berättade Karaoketoken att den här kvinnans son är värsta finansjournalisten (och liksom motsatsen till henne) och när han var ung var han heltokig i Pamela Andersson. Då gav hon honom en bok om sex (som Karaoketokens pappa, som är sexolog, hade skrivit). Hon ville att han skulle kolla i den i stället för på Pamela, när han blev upphetsad, eller hur det nu var. Kanske en konstig och meningslös "historia" men det var väldigt roligt att tänka på, det fina men kanske något naiva i att ge sin tonårsson en pedagogisk sexbok för att få honom att inte kolla på Pamela. Och också roligt och lite konstigt att jag visste om det hela men att hon inte visste att jag visste.

Imorgon är en ny dag på praktiken.

Pastaparty!

2010-01-23T00:59:00.013+01:00

Förra helgen ställde jag och Andrea till med en sprakande pastafest. Vi bjöd på en hejdundrande pastabuffé där det gick att finna alla tänkbara sorter från pastafabrikören Combino. Vi gjorde också pastasmycken (halsband - unisex och hårspännen - för tjejerna). Det var en mycket lyckad tillställning och vi ska låta pastafesten bli en tradition som ska få återkomma minst en gång per år. I flera dagar efter att pastapartyt hade tagit slut låg det dock torkad pasta och drällde över hela golvet = nackdelen med pastapartys.

Här är lite bilder för den intresserade:

Gjorde jag min kille synskadad?

2010-01-21T22:34:00.002+01:00

Sedan ett par år tillbaka är jag ihopa med en kille som jag verkligen älskar. Vi har ett jättebra förhållande och många gemensamma intressen. Han har också ett bra jobb, är riktigt snygg och är dessutom ett riktigt energiknippe. Ett riktigt kap med andra ord.

För en tid sedan märkte jag dock att han började snegla och intressera sig för andra tjejer och det här gjorde mig väldigt svartsjuk. Det var dock ingenting som jag tog upp med honom, trots att det ockuperade mitt hjärta och hjärna under i princip all min vakna tid. I stället brukade jag försöka avleda hans uppmärksamhet i såna här situationer, till exempel bytte jag kanal när det var en snygg tjej på tv och försökte distrahera honom genom att peka på olika saker när vi var ute och promenerade och gick förbi en snygg tjej. Jag genomled många sömnlösa nätter på grund av det här och ofta tänkte jag att allt skulle vara lättare om han var synskadad.

Till saken: ett par månade efter att min svartsjuka hade satt in råkade min kille ut för en hemsk olycka som faktiskt gjorde honom synskadad på båda ögonen. Självklart tyckte jag att det här var fruktansvärt. Men samtidigt, och det här är verkligen inte något som jag är stolt över, blev jag på något vis lite lättad. Nu skulle han inte kunna snegla på andra tjejer mer och jag skulle slippa oroa mig.

Men, så började ett tankefrö att växa inom mig. Tänk om det var jag som på något vis, med min tankekraft, hade "skapat" den här olyckan? (Jag har tidigare fått indikationer på att min tankekraft är ganska stark.) Tänk om olyckan inte hade skett om jag inte hade önskat att han skulle förlora synen? Nu känner jag mig så klart verkligen jättedum och har otroligt dåligt samvete!

När akademiker går på bordell:

2010-01-19T01:08:00.001+01:00

https://www.flashback.info/showthread.php?p=20946580#post20946580

2010-01-08T17:56:00.000+01:00

I vår verkstad

2010-01-08T13:49:00.001+01:00

Tankarna är en del av verkstaden fast tankarna hos olika personer (olika verkstäder) måste komma i kontakt i text (genom läsning, eller chat/forum/brevväxling osv). En ännu bättre plats för verkstad är det fysikaliska samtalet. Ofta uppstår "tankeväxlingens magi" i det jag kallar "det fysikaliska samtalet". "Det fysikaliska samtalet" är det klassiska med ljudvågor etc. Samtalsdeltagarna befinner sig på en och samma plats och kommunicerar fysiologiskt, fysikaliskt och psykologiskt. Samtalet går då lätt in i sin mest sköra och vackra form av tankeväxlingsmagi. Det blir i sitt bästa tillstånd ett transliknande tillstånd, fyllt av bekräftelse, hänfördhet och kontakt mellan två "Interna Verkstäder". Under denna stund förenas "De Interna Verkstäderna" och bildar "Gemensam Verkstad". Så fungerar Samtal.

Samtal används av alla människor (nästan). Om Du är Människa, tycker jag definitivt att du ska prova Samtal.

Snapsvisa från Baggebo

2010-01-07T20:05:00.013+01:00

Signalementet stämde väldigt bra, men vi tog fel person idag.
Vi tog nån gammal rikeknös, och mördaren går lös.

Det var ett bestialiskt mord, han mörda honom på ett bord.
Det minde oss om hedenhös och mördaren går lös.

Vi sitter uti Baggebo, med snaps och öl och dukat bord
Båd´ Skåne, O.P. smakar bra...
...och mördaren är JAG...

Detta är en snapsvisa som vi sjunger i Baggebo. Inmundiga snapsen efter varje vers.

/Lars Bagge

2010-01-05T20:44:00.000+01:00

Nyårslöfte 2010

2010-01-03T04:17:00.005+01:00

"Fanny, du måste ge din katt lite mer uppmärksamhet, två minuter - nej tre minuter om dagen. Du kan ta en minut på morgonen och två på kvällen. Kolla här, det behöver inte alls vara jobbigt, du kan göra det när du kollar på tv. Kolla Bubba, det är som en porslinskatt, han är verkligen världens finaste katt! Men han behöver klippa naglarna."

Rockstjärnor!?

2009-12-30T01:50:00.005+01:00

Rockstjärnor!?

Ointressanta hela bunten.

Undantag: Kim Deal!!!

Vilka undantag gör du i livet?

ångestmänniska.nu

2009-12-28T00:09:00.008+01:00

Vad ska man skriva om nu då?

2009-12-27T21:04:00.005+01:00

Vad ska man skriva om nu då?

1. Peter Settman - sjuk kille.
2. Belize
3. Italien
4. Det nya året
5. 90-talisterna
6. 00-talisterna
7. Klimatkonferensen
8. "Jag flyttade in i..."
9. Pierre och Bubba
10. "Min kille är en..."
11. Allmänt om genus
12. Fejka dålig queerlitteratur
13. "Min turdag"
14. Manliga förebilder: David Copperfield
15. Publicera foton
16. Berätta om strukturer
17 "BOOJI or GROOVY" - fett eller kefft på engelska. Intervjuer med folk från Nordamerika
18. Fejkad orgasm - en berättelse.
19. "Min erotiska startsträcka"
20. "Vem tar vem" - en dikt
21. Jens, Andrea och Clousette - uppföljningen.
22. Jag fick med mig en hora hem IV
23. Human trash III
24. Hur många persiska människor har du legat med?
25. Tjugotalet
26. Själsvåndor (bara rent allmänt)
27. Novellen "Vattentäta skott"
28. Todd Folkes ursäkt
29. Skvallermagneten
30. Repriser
31. "Mitt bästa hundminne"
32. Serienovellen "Vi kom aldrig fram till Patagonien"
33. Poggio i serieform
34. Ngt annat i serieform

Spotify

2009-12-26T16:55:00.002+01:00

Magnetenbloggens julkalender - låtlistan!

Magnetenbloggens julkalender: Grand Finale - Julafton

2009-12-23T23:04:00.027+01:00

Dvärg Martin kom redan på morgonen. Det var Gellert som öppnade när det plingade på dörren, och där stod han. Hans vuxna vän. Rebecka låg fortfarande och sov och Nanne lät de två få lite tid för sig själva eftersom hon hade märkt att Gellert under gårdagen hade hamnat lite i skymundan.

Martin och Gellert gick in i vardagsrummet. Granen var verkligen vacker med alla sina ljus och färgglada kulor och smällkarameller och allt glitter.
- Va fin den är! sa Martin.
- Mmm... svarade Gellert, som fortfarande var lite ledsen och besviken på sin vän. Varför hade Martin varit så konstig dagen innan? Tyckte han inte om Gellert längre?
Martin märkte att Gellert inte var på sitt bästa humör och han visste varför.

Martin packade upp sina paket och la dem under granen. Det blev en stor hög. När han var klar satte han sig på golvet bredvid Gellert.
- Gellert, du kanske tyckte att jag var lite konstig igår?
- Ja, kanske... svarade Gellert lite dröjande.
- Det är jag verkligen ledsen över Gellert, sa Martin och rynkade sin panna. Men för mig var det jättespeciellt att träffa Rebecka. Hon har länge varit en stor idol för mig. Det var så underligt att äntligen få träffa henne på riktigt och det var därför jag betedde mig så märkligt. Jag blev lite nervös och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv. Men jag vill verkligen inte att du ska komma i skymundan!
Martin strök Gellert över ryggen.
- Jag har tänkt på det här hela natten och hela morgonen, Gellert. Förlåt för att det blev såhär. Det var fel av mig. Jag var ingen bra kompis igår men jag hoppas att jag ska kunna vara en bättre kompis idag och alla andra dagar.
- Okej, svarade Gellert. Det är lugnt.
De två satt kvar vid granen en stund och pratade om allt möjligt - om skolan, om kompisar och om Gellerts föräldrar som för första gången i Gellerts liv skulle fira jul på varsitt håll.

På eftermiddagen, efter Kalle Anka, ringde Thomas. Nanne svarade, men Thomas ville bara prata med Gellert. Det var ett bra samtal, Thomas var inte så där skällig som han brukade vara. Han berättade att han saknade Gellert, och så berättade han om farmor och farfar och om deras hundar Loke och Jack.
- De tycker att det är jättehärligt med all snö, Gellert! De busar och rullar sig och har sig. Och så äter de till och med snö - riktiga tokstollar alltså.
Gellert skrattade när hans pappa berättade om Loke och Jack.

När Gellert hade lagt på utbrast Rebecka Jablonski plötsligt:
- Just det! Jag måste ju ringa till mina barn också! Tur att jag kom på det.
Hade Rebecka barn? Rebecka såg att Gellert tittade undrande på henne.
- De bor inte i Sverige utan i Rom, med sin pappa. De heter Mauricio och Laura och går i internationell skola. De börjar verkligen bli stora nu!
Rebecka gick iväg för att hämta sin telefonbok och när hon kom tillbaka slog hon sedan ett långt nummer på telefonen.
- Hey Laura darling! It's mummy. Merry Christmas!

Under julafton var det enklare för Martin att komma på jämn fot med Rebecka. Han hade blivit helt tagen av hennes uppenbarelse under gårdagen, och det var han fortfarande, men på något vis hade det lagt sig lite efter den där kyssen. Rebecka Jablonski var bara människa. Det hela hade känts väldigt obekvämt och konstigt för Martin, han var inte alls med på det där. Visst var Rebecka fortfarande en attraktiv och spännande person men Martin hade nu plockat ner henne från den mentala piedistal där han förut hade placerat henne.

När de hade satt i sig det dignande julbordet (där det fanns allt från köttbullar, till skinka, till Rebeckas bidrag latkes, till mandelmusslor med sylt och grädde) var det dags för julklappsutdelning. Som Gellert hade väntat!

Gellerts allra största och absolut bästa julklapp hade han fått innan julafton. Det var kursen i dykning. Bland paketen på julafton fanns bland annat ett cyklop och ett par grodfötter. På kortet stod det Lycka till med dykningen! Från mamma och pappa. Gellert tyckte det var konstigt med det här paketet som måste ha köpts innan pappa åkte till Gävle. Sedan räckte Nanne fram ytterligare två paket.
- De här hjälpte Martin mig med. Han sade att det var viktigt att du hade sådant här. De är från både mig och honom.
Gellert tog emot paketen. Mjuka paket. Inuti låg termobyxor som var vattentäta! Och en SNYGG jacka! Det var första gången han blev glad för några kläder han fått av sin mamma. Av Martin fick han en röd pulka och Martin hade också köpt en åt sig själv.
- Så att vi ska kunna åka tillsammans. Jag är enormt pulkasugen, Gellert! Jag tänkte att vi kunde åka redan ikväll kanske?

Rebecka och Nanne fick varsina frottéer och caper från Martin Kläder. Han hade sytt upp dem speciellt för de två kvinnorna. Rebecka provade glatt kläderna och började sedan överösa Martin med beröm för formen och den fina kvalitén på tyget. Nanne blev lite fnittrig och generad. Men under hela resten av kvällen satt hon och fingrade på sina nya plagg. Precis rätt present till Nanne tänkte Martin.

Rebecka gav Gellert och Martin varsitt musikinstrument. Gellert fick en fiol.
- Jag tycker att du passar att spela ett instrument! Det syns på dig! Jag kan lära dig det jag kan om du vill. Om du inte gillar fiolen kan du pröva något annat instrument. Trumpet kanske passar dig bättre, Gellert?

I Martins paket låg en vacker gammal Levin-gitarr i storlek 3/4.
- Den här hör du på Villa Capris inspelningar, sa Rebecka.
- Det här är för mycket! svarade Martin.
Han blev rörd och nästan generad - och det hade inte enbart att göra med att den hade anknytning till Villa Capri. Det var något i hur Rebecka tittade på honom när han öppnade paketet. Martin blev alldeles varm och hjärtat började bultade allt snabbare. Han hade svårt att dölja sin reaktion. Förälskad? Nu? Han blev lättad när Rebeckas och Gellerts uppmärksamhet vändes mot Nanne då hon öppnade sitt paket från Rebecka. Det var ett par kastanjetter.
- Dig ska jag banne mig lära att dansa flamenco!

Rebecka stannade inne när Nanne, Gellert och Martin gick till Vitabergsparken för att testa pulkorna i snön. Det var alldeles kolsvart ute och Gellert blev andfådd där han sprang upp för backen för att sedan åka nedför den igen, om och om igen. Martin var med länge, sen sällade han sig till Nanne medan Gellert åkte de sista åken.
- Åh Martin! Det var verkligen så himla bra att du flyttade in hos oss. Det var nödvändigt för mig tror jag. Och för Thomas, även om han inte begriper det själv än. Vet du, idag är jag verkligen lycklig!
Nannes fina ord värmde verkligen. Hon fortsatte:
- Jag vet inte hur det blir med Thomas. Det hela känns väldigt osäkert just nu. Men annars, om han inte flyttar tillbaka, kan inte du flytta in då? Du kan bo i mitt arbetsrum, kanske. Det skulle vara jätteroligt! För att inte tala om att Gellert skulle bli jätteglad ifall du ville det!

24 december: Anders Widmark - Den signade dag

Magnetenbloggens julkalender: Julstök på Katarina Bangata

2009-12-21T23:49:00.018+01:00

På tisdagkvällen lämnade Thomas lägenheten på Katarina Bangata. Nanne hade sagt att det fick räcka, att det var nog. Thomas hade då blivit vansinnig.
- Är det så du vill ha det? Sabba allt bara, gör det! Skit i Gellert - men du bryr dig ju ändå inte om honom! Det har du aldrig gjort.

Nanne hade blivit ledsen av Thomas hårda ord men på något vis tog hon det ändå med ro. Hon visste att Thomas inte menade vad han sa. Men just nu klarade hon bara inte av honom och han klarade inte av henne. Det var lika bra att han gav sig av. Vid tiotiden hade Thomas därför tagit sig till centralen och köpt en sista minuten-biljett till Gävle för att fira jul hemma hos sina föräldrar. Innan han åkte kramade han Gellert. Det kändes konstigt för båda två. Gellert var jättearg på sin pappa men samtidigt tyckte han synd om honom. Hur skulle det vara att fira jul utan pappa?

På onsdag eftermiddag kom Martin hem till Nanne och Gellert för första gången sedan han hade blivit utslängd. Nanne hade bjudit in honom för att delta i det årliga julestöket. Först skulle de gå och köpa en gran tillsammans på Nytorget. Nanne hade sagt att Gellert skulle få välja vilken de skulle ta, men det var svårt - alla var så fina. När Gellert hade gjort en noggrann besiktning av hela sortimentet bestämde han sig slutligen för en ganska kort men knubbig sak.
- Den tar vi!
Martin, Gellert och Nanne bar sedan tillsammans hem granen och lät den först stå en stund i trapphuset, för att låta den vänja sig vid temperaturomställningen.

När det så var det dags att rulla köttbullar inför morgondagen hördes plötsligt en nyckel vridas om i låset. Dörren öppnades och in kom Rebecka Jablonski. Utan att ta av sig varken kappa eller stövlar gick hon raka vägen in i köket för att ställa ifrån sig sina kassar. Med sig förde hon en air av kall vinterluft och på golvet blev små pölar från de blöta skorna. Rebecka Jablonski! Martin kunde inte låta bli att slås av hennes starka utstrålning. Det mörka håret, de rosiga kinderna, glöden. När Rebecka hade ställt ifrån sig sina kassar sträckte hon fram sin handen mot Martin.
- Hej! Det måste vara du som är Martin? Jag heter Rebecka.
- Ja, jag vet, svarade Martin men ångrade sig i nästa sekund. Varför hade han sagt så?

Trots att han visste att hans gamla idol, Rebecka Jablonski, hade flyttat in hos Nanne och Gellert kände han sig lite tagen på sängen. Han var spänd och nervös men gjorde sitt bästa för att dölja det. Allt han gjorde kändes lite tafatt i kontrast till Rebeckas avslappnade och självklara sätt. Gellert la märkte till att Martin hade blivit lite konstig och stirrig sedan Rebecka hade kommit in genom dörren. Till exempel hade Martin, som annars hade så fin känsla i fingrarna och händerna, börjat rulla köttbullarna i allt mer oregelbundna och konstiga former. Varför beter han sig såhär? undrade Gellert.

Eftermiddagen led mot kväll och granen var nu klädd. Den hade verkligen blivit fin, speciellt sedan Gellert hade hängt upp sina två smällkarameller som han hade gjort på fritids. Sedan hade de gjort knäck, stekt köttbullarna och satt en deg på jäsning. Vid niotiden hade Martin sprungit ner till Ellys pizzeria och köpt tre pizzor som de fyra delade på. Rebecka hade langat upp en bibba rött på bordet och hon fyllde frikostigt på i Nannes och Martins glas - men också i sitt eget. Ju mer vin det flödade ur tappkranen desto bättre stämning blev det de tre vuxna emellan. Men Gellert kände sig lite utanför. Han hade verkligen sett fram emot att få träffa Martin men nu var det som att bara hade ögon för Rebecka. Jävla Rebecka, tänkte Gellert.

När Gellert sedan hade gått och lagt sig satt de vuxna kvar i köket och pratade och lyssnade på musik. Både Martin och Rebecka var vana vindrickare - Nanne däremot hade inte druckit på det här sättet på flera år. Det kändes skönt i kroppen. Martin passade på att ställa en massa frågor till Rebecka om hennes tid med Villa Capri och Rebecka riktigt njöt av uppmärksamheten från den kortväxte designerkillen.

- Kom, sa Rebecka plötsligt och tog Martins hand. Jag ska visa dig en sak.
Med bestämda steg förde hon med honom till sitt nya rum där hon sedan började rota bland sina saker. Martin visste inte riktigt vad han skulle göra - visst kände han sig smickrad av Rebeckas uppmärksamhet men...
- Här!
Martin tittade upp men ryggade instinktivt tillbaka. I handen höll hon en dödskalle.
- Känn på den! uppmanade Rebecka. Den är från Costa Rica.
Rebecka fattade åter tag om Martins hand och försökte föra den mot dödskallen, men Martin ryckte bort den. Lade hon an på honom?
- Jag måste gå på toa, sa han och försökte på ett elegant sätt smita ut ur Rebeckas rum. Men utan att han hade hunnit uppfatta vad som var på väg att hända hade Rebecka böjt sig ner och tryckt sina röda läppar mot hans.

Från köket hördes Nannes slammer med disken.

23 december: Pugh Rogefeldt - Kärlekens träd

Magnetenbloggens julkalender: Första dyket!

2009-12-21T23:48:00.009+01:00

Det kändes jättekonstigt att stå inne i badhuset och svettas och samtidigt se snön yra utanför, upplyst av kalla strålkastare. Gellert rös, han visste inte om det var av se ut i kylan eller om det var av upphetsning. Han var bara minuter ifrån att få sin dröm att gå i uppfyllelse. Han skulle få dyka, på riktigt, med tuber och cyklop. Han skulle få sväva tyngdlös i det tysta vattnet, och andas genom en regulator och titta på sin djupmätare.

- Gellert, lyssna då!
Thomas spände blicken i Gellert och pekade på instruktören som nu upprepat Gellerts namn flera gånger.
- Gellert, är du med nu? Hör du vad jag säger? Det är viktiga saker det här!
- Ja, förlåt, svarade Gellert.
Han rodnade och började svettas. Han hade hört och förstått vad instruktören hade sagt redan första gången och nu hade han upprepat samma sak tre gånger. Dessutom gjorde han överdrivna rörelser till varje ord han sa.
- Body check räddar liv, Bruce Willis ruins all films, Gellert. Är du med nu? BCD, vikter, regulator, air - luft, fens - fenor, sa han på bred göteborska och pekade på de olika delarna i dykutrustningen.

Gellert ville bara plumsa ner i basängen och sätta igång med dykningen men instruktören fortsatte:
- Mer än 50 procent av alla dykolyckor skulle ha kunnat undvikits om man gjort en fullgod body check, Gellert.
När han sa ordet "BCD" ryckte han i Gellerts väst och när han sa "vikter" drog han i Gellerts bälte där fyra tunga blytyngder satt jämnt fördelade på höfter och rygg. Gellert kände sig obekväm men sa inget - han visste att hans föräldrar hade betalat mycket pengar för dykkursen som han fått i "förskottsjulklapp".

Till slut verkade instruktören nöjd i alla fall och plötsligt gick allt snabbt. Gellert fick gå fram till bassängkanten och ta ett stort kliv och liksom falla fram med ena benet utsträckt ner i det svala vattnet. Instruktören kom efter och gjorde tummen ner-tecknet som betydde att man skulle släppa ut luften ur sin väst och långsamt sjunka mot bassängens botten. Nu dyker jag! tänkte Gellert.

Det var häftigare än han någonsin hade kunnat föreställa sig. Han var så smidig i vattnet, som en delfin. Med ytterst små rörelser kunde han ändra riktning i sidled och upp och ner. Det var en otrolig känsla. Tuberna på ryggen vägde ingenting och det kändes inte heller konstigt att andas genom munstycket. Med blicken följde Gellert följde sina utandningsbubblor när de steg mot vattenytan. Det såg häftigt ut.

När Gellert och Thomas kom hem från dyklektionen gick Gellert raka vägen in på sitt rum. Nanne tittade frågande på Thomas
- Gellert sjabblade till det. Vi var tvungna att avbryta lektionen.
- Varför det?
- Han var ofokuserad och lyssnade inte på instruktören när han berättade om säkerhetsnivåerna. Sen, när han var i vattnet, började han kolla efter sina utandningsbublor och tappade kontrollen.
- Va fan säger du?
Nanne kunde inte tro att hon hade hört rätt.
- DÖK GELLERT MED TUBER? MEN HERREGUD THOMAS, HAN ÄR JU BARA ETT BARN!
- Vad trodde du att man gjorde på en dyklektion? Simmade på torra land eller?
- Men Thomas, nu orkar jag inte mer. Du är ju för fan helt jävla omdömeslös! Hur kunde du låta Gellert dyka med tuber? På första lektionen dessutom.

Nanne var rasande. Thomas hade utsatt Gellert för livsara men istället för att på ett vuxet sätt ta på sig skulden lade han över den på deras son. Nu var måttet rågat - än en gång hade Thomas visat prov på sin gränslösa omdömeslöshet. Nanne hade fått nog.

22 december: Evangelicals - Diving

Magnetenbloggens julkalender: Rebecka flyttar in

2009-12-21T20:28:00.013+01:00

När Gellerts familj kom tillbaka från julmarknaden i Skrapan hade Rebecka Jablonski flyttat in. Gellert gläntade på dörren till det rum som förut hade varit Dvärg Martins. Rebecka stod och plockade upp sina saker ur några slitna kappsäckar. Hattar, klänningar, prydnadssaker, grammofonskivor, en bärbar dator och allehanda musikinstrument.
- Kom in Gellert! Jag vet inte om du minns mig, men jag är din mammas kompis, Rebecka Jablonski.
Gellert tyckte att det såg konstigt ut med Rebeckas saker inne i Dvärg Martins gamla rum men sakerna var i och för sig ganska coola. Bland annat hade hon en riktig dödskalle, från en människa.
- Den är från Costa Rica, sa Rebecka. Det vilar en förbannelse över den. Här, känn!
Gellert sträckte fram sin hand och kände på dödskallen - han var inte rädd för förbannelser men däremot tyckte han att Rebecka var lite märklig. Inte läskig alls, men väldigt annorlunda. Och trots att hon inte var lika bra som Martin var det i alla fall skönt att ha en till vuxen hemma, någon som inte var en av hans föräldrar.

- Hallå Rebecka! Välkommen!
Nanne hade nu också kommit in i rummet. Rebecka sken upp.
- Hur var det på marknaden? undrade Rebecka.
Nanne fick något stirrigt i blicken.
- Ehh, jo Martin och hans kompisar hade gjort jättefina grejer... Men, det hände en lite jobbig grej bara. Men vi kan prata mer om det sen.
Gellert förstod vad hans mamma syftade på.
- Jaha, det låter ju inge vidare. Vad hände? frågade Rebecka.
Gellert skämdes över sin pappas agerande gentemot Martin. Det hade slutat med att vakterna hade fått komma och säga till honom att lugna ner sig. Gellert ville inte att Rebecka skulle få veta det här.
- Vi kan prata om det sen, sa Nanne och började pilla på Rebeckas dödskalle.
Gellert visste inte riktigt vad han skulle göra av sig själv. Skulle han stå kvar eller skulle han gå?

Thomas var inte med på middagen den kvällen. Rebecka hade lagat jättegod lax med citronspray, fårost och tunnskivad potatis. Gellert hade ätit tre portioner och sedan gått och lagt sig. Nanne tänkte att han ändå verkade ta det hela förhållandevis bra. Efter maten satt Rebecka kvar vid bordet. Hon hade tagit upp sitt skissblock och en blyertspenna och tecknade av Nanne där hon stod böjd över diskhon med diskborsten i handen. De två hade nu äntligen tid att prata med varandra.
- Vad det som hände idag egentligen? undrade Rebecka.
- Jo. Vi gick på promenad tillsammans. Jag, Gellert och Thomas. När vi kom till Skrapan så glömde jag bort att Martin skulle vara där, trots att jag visste. Jag hade ju till och med berättat det för dig!
Nanne vände sig om mot Rebecka och fortsatte:
- Sen gick vi runt och tittade, bland annat var det ett bord med barnkläder som vi stannade vid. Vid samma bord sålde Martin sina kläder och Thomas blev jätteupprörd. Martin var inte där, så han började skälla på de två tjejerna som sålde barnkläder. Thomas har bestämt sig för att Martin är pedofil, och när han fick syn på Martin välte han hela bordet, och sen kom det väktare som förde ut honom ur lokalen. Martin skällde ut Thomas efter noter, och även tjejerna med barnkläder gav honom en och annan reprimand. Det var hemskt!
Rebecka gjorde en fövånad min.
- Tror Thomas verkligen att Martin är pedofil? undrade Rebecka.
- Ja, han gör nog det faktiskt. Jag bestämde mig själv för att absolut inte tro på de där anklagelserna för några dagar sedan. Först, när de kom upp blev jag såklart orolig, och tänkte att Thomas kanske hade rätt, Martin är ju liksom annorlunda. Samtidigt stämde det inte riktigt. Det stämmer inte med hur han är tycker jag. Jag vet att pedofiler inte ser ut som monster, men jag tycker att man känner att Martin bryr sig på riktigt om Gellert.
Nanne sköljde av de sista tallrikarna och ställde dem i diskstället.

Den kvällen satt Nanne och Rebecka uppe länge. Thomas kom hem efter midnatt, borstade tänderna och gick och lade sig utan att säga ett ord. Med viskande röst berättade Nanne för Rebecka om sitt äktenskap med Thomas och hur hon under senaste tiden börjat tvivla mer och mer på att de två verkligen passade ihop. Hon började få allt svårare att förlika sig med Thomas frekventa, omotiverade aggressivitet.

Nanne tyckte att det var skönt att äntligen ha någon att prata med om sina tvivel och problem. Rebecka lyssnade och ställde följdfrågor.Hon var trots sin inte så ringa självupptagenhet en god lyssnare när det verkligen krävdes. När Nanne slutligen gick och lade sig någon gång efter klockan två hade hon bestämt sig. Hon orkade inte mer nu. Thomas var inte bra för någon av dem, varken för Gellert eller henne. Men skulle han kunna hålla sig lugn över julen? Kanske att hon och Thomas kunde prata om det hela under mellandagarna?

21 december: Nirvana - Drain You

Magnetenbloggens julkalender: Martin - tvivlaren

2009-12-21T01:17:00.005+01:00

- Har du legat med Roman?
Louisa satte ner kaffekoppen med en smäll.
Martin försökte tysta ner sin kamrat och såg sig omkring. Kaffebaren på S:t Paulsgatan var allt annat än tom på besökare, nyfikna blickar riktades mot honom och Louisa.
- Snälla Louisa, bad Martin.
- Har du pangat på Roman?
Louisa upprepade sin fråga, nu i ännu högre tonläge.
- Nej... Nej det har jag inte, svarade Martin nästan viskande.
Louisa fingrade på servetten, vände bort blicken och fortsatte:
- Nähä... Det var ju jävla märkligt!
- Jag och Roman har inte legat med varandra, men det stämmer att vi... Hur ska jag säga det. Jag tillfredsställde honom på Reisens toalett i fredags.
Louisa fullständigt kokade.
- Det var ingen stor grej, försökte Martin. Och jag är ledsen om jag har sårat dig. Det är jag verkligen!
Martin sökte ögonkontakt med sin kamrat och medarbetare men hon tittade demonstrativt bort.

För Martin hade stunden med Roman inte var någon stor grej och han visste att Roman kände likadant. Som vanligt, när Martin var i farten med sitt tillfredsställande, var det mest av allt ett utslag av vuxen nyfikenhet, livsglädje och experimentlusta. Men den här gången hade han dåligt samvete över sitt agerande och han förstod verkligen att Louisa kände sig sårad och bedragen.

Louisa och Martin hade arbetat ihop i flera år. Louisa arbetade på Patrikssons PR, byrån som skötte marknadsföringen för Martin Kläder. Hon var proffsig - mycket proffsig - men Martin hade alltid haft en känsla av att hon inte riktigt förstod honom. Samtidigt visste han att han inte kunde begära av sina medarbetare att de skulle tycka att den okonventionella och normfrånställda sexualitet han förespråkade var helt okej. Han var ju Martin - "tillfredsställaren" och han visste att många tyckte att det här var konstigt och "udda" men aldrig tidigare hade det fått faktiska konsekvenser av det här slaget.

Hade han gått för långt i sin iver att tillfredsställa? Det hade verkligen inte varit hans avsikt att förstöra förhållanden och relationer för andra – tvärtom – men kanske var det var just det han hade gjort i den här situationen? Och Nanne och Thomas – kände de till den här sidan hos honom? Inte för att han på något vis skämdes, men han förstod att det kunde uppfattas som en perversitet och perversiteter i ordets rätta bemärkelse var knappast något han önskade bli förknippad med.

20 december: Tindersticks - Tiny Tears

Magnetenbloggens julkalender: Flygande frottéer

2009-12-19T16:08:00.012+01:00

Gellert, Nanne och Thomas var ute på familjepromenad i snön. Gellert hade åkt lite pulka i Vitabergsparken och efter en fika på Gunnarssons konditori var de snart hemma igen.
- Kan vi inte gå in på Skrapans julmarknad? frågade Nanne.
Gellert stelnade till. Visste inte hans mamma att Martin skulle vara där? Vad skulle hända om hans pappa fick syn på Martin, eller om de hälsade på varandra? Hans pappa fick inte få reda på att de hade träffats.
- Jag tycker vi går hem, sade Gellert. Jag fryser.
Det var sant att Gellert frös. Hans kläder var verkligen värdelösa att leka i snö med.
- Lite till klarar du väl av? sade Thomas. Det ser ju kul ut det här! Vintagejulmarknad, vad kan det vara?

Julmarknaden var en succé! Både Pom pom och Martin Kläders försäljning hade gått mycket bra. Nu var det en timme kvar till stängning. Martin sprang och köpte latte och té till sig själv, Kristine och Stina. När han kom tillbaka såg han Gellert, Nanne och Thomas stå vid hans bord. Han stannade upp. Helvete, vad skulle han göra nu!
- Hej Martin! Nanne hälsade glatt, Thomas och Gellert vände sig om. I den stunden insåg Nanne sitt misstag:
- Hur fan kan ni stå och sälja barnkläder bredvid en pedofil? Har ni inget jävla sunt förnuft?
Thomas var högröd i ansiktet och med en snabb rörelse välte han bordet så att frottéerna flög i luften.
Gellert, Nanne, Krisitne och Stina bara gapade men Martin samlade sig snabbt - stunden var kommen. Han laddade och fixerade blicken på Thomas.
- Jag har fått nog av dig och dina fascistmanér. Gå härifrån, NU!

19 december:
Rage Against The Machine - Killing In The Name

Magnetenbloggens julkalender: Två rykande heta järnfat

2009-12-18T20:08:00.006+01:00

Tidigare under fredagen hade Dvärg Martin Lambertz träffat Stina och Kristine, tjejerna bakom märket klädmärket Pom Pom. Tillsammans skulle de sälja kläder på Skrapans vintagejulmerknad imorgon. Stina, som var Martins frisör, var inte bara fantastisk med frisörsaxen och en himla bra kompis till Martin - hon var också autodidakt och mycket begåvad designer och sömmerska. Kristine hade han lärt känna på St Martins i London. Tillsammans hade de konstruerat lekfulla och egensinniga tygmönster.

Stina och Kristine skulle sälja Pom Pom-kläder - barnkläder i bjärta färger. Martin däremot skulle satsa på att sälja överblivna plagg från gamla provkollektioner. Han hade bland annat två kartonger med lite tunnare sidenfrottéer som på grund av missförstånd mellan honom och representanten från Krenholms textilfabrik i Narva, där han hade låtit sy upp sin senaste kollektion, hade blivit uppsydda i ett annat tyg än vad Martin önskat.

Martins liv rullade på. Han trivdes med att vara tillbaka i Stockholms innekretsar och han hade många goda vänner runt omkring sig. Men det fanns en sak som tyngde hans sinne - Gellert. Martin hade inte haft någon kontakt med Gellert sedan han flyttade ut och han undrade vad Thomas och Nanne egentligen hade sagt till Gellert. Tänk om Gellert trodde på Thomas falska anklagelser? Martin fick ont i magen. Jag måste få träffa Gellert!

På eftermiddagen hade Martin ringt till Nanne. Det hade varit ett bra samtal och det hade visat sig att hon egentligen aldrig hade trott på Thomas anklagelser.
- Hur är det med Gellert? undrade Marin.
- Det är väl okej. Men han har liksom slutit sig... Jag tror att han saknar dig, svarade Nanne.
- Och jag saknar honom.
- Vill du träffa Gellert, undrade Nanne. Bara ni två?
- Javisst!

Gellert såg förväntansfull ut när de två rykande heta järnfaten bars in och ställdes på deras bord. Dvärg Marin hade tagit med Gellert till Indian Garden på Västgötagatan där de nu skulle äta chicken sizlar.
- Akta, det är jättevarmt! varnade Martin.
- Jag vet, svarade Gellert och tog en klunk cola.
Han tittade på kycklingen och maten och sedan tittade han storögt på Dvärg Martin.
- Va, stekt gurka? Gellert höll upp den hårdstekta gurkskivan på sin gaffel och granskade den med skräckblandad förtjusning.
- Är det gott med stekt gurka? frågade han nyfiket.
Dvärg Martin hade då börjat skratta.
- Ja, det är gott med stekt gurka. Men bara när man äter till indisk mat.

Gellert tyckte att chicken zizlar nog var det godaste han någonsin ätit i hela sitt liv. Till kycklingen hade de ätit ett jättegott bröd som hette peshwari naan som smakade mer som en kaka, ungefär som en mazarin. Det kändes lyxigt.

Vilken bra middag!

18 december: Talking Heads - This must be the place

Magnetenbloggens julkalender: Ett litet grått kök

2009-12-17T16:03:00.003+01:00

Nanne och Thomas satt uppe. Gellert hade gått och lagt sig. De gick igenom månadens utgifter. Med ordning i ekonomin kunde de resa till Öland nästa sommar igen. Eller kanske ta en sista minuten-resa någonstans? Nanne hade insisterat på att de skulle ge tillbaka hyrespengarna till Martin, och så hade skett, men utan personlig kontakt. Hyran för lägenheten skapade ett gapande hål i Nannes och Thomas ekonomi. Nanne älskade sekelskiftesvåningen de bodde i. Varken hon eller Thomas ville flytta. Det hade verkligen varit bra för ekonomin att ha en inneboende. Och så det här med att Gellert verkligen ville lära sig dyka! Både Thomas och Nanne förstod Gellerts fascination för världen under vattnet, och om de kunde, skulle de verkligen låta honom på börja en dykutbildning för barn. Men det var inte direkt gratis...

-Thomas, jag har en idé om vem som skulle kunna flytta in hos oss.
-Vem? Thomas tittade vidare i räkenskaperna
-Jag tänker på Rebecka Jablonski. Jag tror vi skulle trivas med henne.

17 december: Åsa Junesjö - En liten grå mann

Magnetenbloggens julkalender: Äntligen snö!

2009-12-17T00:02:00.007+01:00

Den senaste tiden hade inte varit så rolig alls för Gellert. Han saknade Dvärg Martin och var ledsen och irriterad på sina föräldrar för att de hade varit så dumma mot Martin. Utåt sett försökte han att inte låtsas om hur han kände men för sina föräldrar hade han svårt att dölja sin ilska och besvikelse. När Nanne hade försökt fråga honom hur det var fatt.
- Bra, hade Gellert svarat och gjort en axelryckning som Nanne hade tolkat som: låt mig vara. Då hade hon inte frågat något mer.

Men nu hade i alla fall snön kommit. Som Gellert hade längtat! På lunchrasten hade han deltagit i snöbollskriget på Eriksdalsskolans skolgård tillsammans med de andra från klassen. Gellerts kläder, som knappast några vattenavstötande ”extremekläder” utan tillhörde kategorin hemsytt och överblivet, blev helt genomsura och han frös så han skakade när han kom in från rasten. Men det gjorde inte så mycket. Han hade fått vara med och leka med de andra i klassen.

Senare, efter fritids, hade Gellert följt med John hem eftersom både Nanne och Thomas skulle jobba sent. John var den enda i klassen Gellert brukade vara med utanför skolan. Han var schysst och så men lite tråkig, tyckte Gellert. John bodde på Råggatan, nära skolan. Det var ganska mysigt hemma hos honom men samtidigt lite konstigt på något sätt – på väggarna hängde konstiga tavlor och stora kors och så luktade det lite äckligt. Men Johns mamma var väldigt snäll och bjöd alltid på kakor och bullar.

Johns familj var kristna och för några veckor sedan hade Gellert följt med John på fredagsskoj i Korskyrkan på Götgatan. Det hade varit ganska många andra barn i deras ålder där, från andra delar av stan. De hade lyssnat på musik, gjort chokladbollar och spelat pingis med de andra. Ledarna, som var ganska unga, hade också varit med. Gellert hade haft roligt men det hade blivit lite jobbigt och pinsamt när de på slutet skulle sjunga några sånger som han inte kunde. Men han hade försökt sjunga med så gott han kunde och efteråt sa John att det inte hade märkts att Gellert inte kunde sångerna.

När Thomas sedan hade kommit och hämtat Gellert hemma hos John den fredagkvällen, hade han blivit arg på Johns föräldrar när de berättade att Gellert hade fått följa med på fredagsskoj. Gellert hade inte förstått varför hans pappa hade blivit så arg – de hade ju inte gjort något konstigt där, bara spelat pingis och gjort roliga saker ihop. Varför vill pappa inte att jag ska ha det roligt?

16 december: Kirk Franklin & The Family - You Are

Hallå där Gellert Tamas!

2009-12-15T22:25:00.004+01:00

Magnetenbloggen såg dig vid olivoljehyllan på Coop Extra vid Medborgarplatsen. Berätta!
- Haha, ja det stämmer. Ni har bra koll! Jag var där för att handla lite grejer, olivolja bland annat. Jag tycker att det är skönt att handla på kvällen, när det är lite mindre folk i affären.

Vilken olivolja blev det?
- Efter ett lite för långt övervägande blev det Änglamarks ekologiska (extra virgin) från Spanien. Jag tar över lag ganska lång tid på mig när jag handlar. Jag är lite seg, som en oxe… Min fru blir ofta irriterad och frustrerad när vi är och handlar tillsammans. Jag är ganska eftertänksam som person och det här går alltså igen även i mitt sätt att agera på "Konsum". Men jag tycker faktiskt att det ska få ta lite tid att handla mat, vi svenskar är ofta väldigt stressade och hysteriska i matbutiken.

När vi ändå är inne på det här med livsmedel och mat, vilken är din favorit på julbordet?
- Jag tycker att något av det godaste är en skinkmacka med mycket stark och söt senap på julaftonskvällen. Men efter årets grisskandal får man väl se hur det bli med den saken, hehe. Annars är jag svag för ägghalvor med majonnäs och räkor, och sill i alla former. Undantaget currysill – det är vidrigt!

Ok, god jul då Gellert!
- Tack det samma!

Magnetenbloggens julkalender: Vi åker till Kanaans land

2009-12-15T17:58:00.014+01:00

Söndagens möte med Nanne hade varit mycket märkligt. Martin antog att hon hade blivit lika förvånad som han, men det märkligaste i situationen var kanske att hon hade stått bredvid Martins enda levande idol, Rebecka Austern Jablonski!!! Dvärg Martin Lambertz blev sällan nervös eller bragd ur fattningen men det blev på något vis en dubbel chock att se Nanne stå och prata med Rebecka Jablonski så han hade bara hejat och sen kilat iväg med sitt mjölkpaket upp till Nisse och Stina.

Under tisdagen fortsatte Martin och Naturalis skissandet på nästa kollektion. Martin hade i ett tidigt skede bestämt sig för att inte slaviskt följa modevärldens regler om i vilken takt man skulle komma med nya kollektioner. Martin lanserade sina kollektioner när han ville, ofta alltför sällan eller alltför ofta eller alltför ofullständigt för att passa in i modevärldens ekorrhjul. Martin Kläder klarade sig i alla fall, och Patriksson PR var väldigt förstående, ja t.o.m. uppmuntrande till Martins anarkistiska agerande.

Eftersom butikerna där Martin sålde sina plagg inte alltid betalade sina fakturor i tid, hade han i perioder väldigt ont om pengar. Man blev inte direkt rik på att vara modedesigner. Ibland sålde han därför restupplagor från sina kollektioner direkt till sina kunder. Det här var oftast inte en särskilt god affär för honom eftersom han alltid sålde kläderna lite för billigt, men det gav honom en slant rätt i handen. Troligtvis skulle han sälja kläder från gamla kollektioner på Skrapans vintage-julmarknad tillsammans med sina vänner Stina och Kristine nu på lördag.

Medan Martin och Naturalis skissade, spånade och provade lyssnade de på en skiva med Villa Capri - på grund av mannens ömhet och världens behov av den -. Det här var den sista skivan med Villa Capri, och det var också Martins absoluta favorit. Geniet Rebecka Jablonski hade engagerat några män, tagit dem till studion i värmländska Koppom, och utvecklat sångerna medan de spelat in dem. Sedan hade skivan gått till tryck.

- Åh, lyssna! Martin sjöng med:
"Släng bort ditt Buchenwald, låt oss se varann. Bli Nürnbergprinciper för lyckliga äktenskap."

Naturalis rynkade lite på näsan medan hans kortvuxne kamrat skrålade med i refrängen: "Vi åker över till Kanaans land, käkar öl och flytande honung."
- Den är så jävla bra den här texten!
Martin gungade med i takten, med sina armar utsträckta och gjorde som små, långsamma "virvlar" genom rummet. Sen återvände han till arbetet och fattade saxen.

Vi åker till Kanaans land (Villa Capri) by korrumpiri

- Jag tycker verkligen att den här skivan är förskräcklig! sade Naturalis. Intressant, men hemsk, på flera sätt.
Martin visste att Naturalis inte gillade Villa Capri. Det som var magi för Martin var uppenbarligen inte magi för Naturalis. Men de respekterade varandras uppfattningar och Naturalis hade inga problem att lyssna på musik han hatade medan han jobbade, han såg det som en öppning för diskussioner.

Naturalis hade hört Villa Capri förut. Dels var hans föräldrar bekanta med Rebecka Jablonski, men till största del var det genom Dvärg Martins intensiva lyssnande som Naturalis kände till dem, och Rebecka Jablonskis historia. Naturalis absolut största invändning mot Villa Capri var den kassa kvalitén på utförandet. Han var visserligen lika intresserad som Martin av svaret på gåtan Rebecka Jablonski.

- Hon sätter de här männen i nån slags offerposition, sa Naturalis med upprördhet i rösten. Jag tycker det är vidrigt, uppriktigt sagt! Det är helt klart en skiva med ett tydligt feministiskt budskap, jag tror att hon producerade den här skivan för att förnedra männen, rycka bort mattan under fötterna på dem.
- Hahhaha, tror du?
Martin visste att Naturalis ofta drog saker till sin spets (inte sällan utan någon tanke på logisk konsekvens), men det var ju också samtidigt Naturalis styrka. Martin fortsatte:
-Ifall det var så som du säger, varför blir du så upprörd då? Är inte det en okej grej?
Naturalis svarade med en lång tirad av utvikningar och motargument som Martin benade ned i dess beståndsdelar och plockade åt sig det han ville ur. Ibland var det som att han utnyttjade Naturalis.

- Jag begär inte att du ska förstå mig! sade Naturalis stolt. Du är ju helt otypisk på alla sätt och vis. Jag, som heteroman däremot, som ändå såklart är medveten och skeptisk mot genusordningen anser att det hon gör kanske är förklarligt...
Ibland kändes diskussionerna med Naturalis övermäktiga men den här gången hann Martin runda av diskussionen innan den spårade ur.

När Naturalis had gått ställde sig Martin i fönstret och tittade på snöflingorna som liksom dansade ner. Han tänkte igenom dagen, det hade varit en bra dag. Snart kunde han skicka iväg sina skisser och mönster till fabriken i Estland! Där nere på gatan såg han Naturalis skynda bort mot Liljeholmens tunnelbanestation. Det såg kallt ut, tänkte Martin. Han var glad att han slapp gå ut i snöovädret idag. Liksom nätterna innan skulle han sova i sin ateljé. Där var det varmt och skönt, om än något stökigt efter deras produktiva dag. I Martins huvud ljöd fortfarande musik - musik som fick honom att bli mjuk i hela kroppen: Vi åker över till Kanaans land, käkar öl och flytande honung".

15 december: Chavela Vargas - La Carcel de Cananea

Soaking in mineral mud is very interesting

2009-12-14T12:12:00.001+01:00

Magnetenbloggens julkalender: Nannes vän - Rebecka Austern Jablonski

2009-12-13T23:23:00.012+01:00

När Nanne på söndagskvällen hade varit på väg hem från luciakonserten i Sofia kyrka hade hon vid 7-eleven vid Nytorget sett en bekant figur. Det var åratal sen sist.

Hon och Rebecka Jablonski hade gått i samma klass på Södra Latin i början av 1980-talet och haft sporadisk kontakt över åren. De två kamraterna hade haft en speciell relation trots, eller kanske på grund av, deras olikheter. Hade Rebecka problem blev hon utagerande - Nanne blev introvert. Festade Rebecka så gjorde hon det ordentligt och utan begränsningar. Nanne tyckte om fester, men av det lugnare slaget. Hon tyckte om fester i stil med middagar och andra sorters avslappnade former av bjudningar. Rebecka var gränsöverskridande medan Nanne kanske var alltför bunden av normer och regler.

Rebecka hade en märklig historia. Hon hade tidigt blivit geniförklarad som poet, och publicerat två diktsamlingar på Bonniers Lyrik, hon hade debuterat redan under gymnasietiden. Hon levde ett utsvävande liv och var djupt experimentell med både det ena och det andra. Under samma tid startade hon bandet Villa Capri som inom kort gav ut tre skivor på skivbolaget Silence. För varje skiva blev det mer och mer Rebeckas eget projekt. Villa Capri hade varit helt fel i tiden med allt, för tidiga eller för sena eller hur det nu kunde beskrivas. Det blev ingen försäljningsmässig framgång, kritikerna hade ansett att de antingen var för "taffliga" eller för "svåra", alternativt för "banala". Bland dem som gillade Villa Capri hade bandet däremot klassikerstatus, tydligen var en mängd band direkt inspirerade av Rebecka Jablonskis speciella melodier och täta lyrik. Nanne visste att Rebecka bar något slags storhetsvansinne inom sig. Rebecka ville nå ut, skapa effekt, beröra, och när det hon gjorde inte fick en sådan respons krisade hon omgående.

När Villa Capri hade floppat med sitt sista, på sitt sätt storvulna album, hade Rebecka flyttat till New York för att arbeta som konstnär. Rebecka lyckades alltid skapa rätt kontakter. Hon var ett freak med pondus, men samtidigt tillräckligt intresserad av andra för att inte endast vara en påfrestning. Vad Nanne förstod hade det först gått bra i New York för Rebecka, med separatutställningar på "rätt" ställen, men att hon sedan hade släppt allt av någon anledning. Hon hade flyttat ihop med en man i Costa Rica och bott där ett tag. När hon sedan återvände till Sverige hade hon gått in i en psykiskt destruktiv period och levt inspärrad en tid.

Några dagar innan Dvärg Martin hade blivit utslängd av Thomas hade Nanne förstått att Rebeckas gamla band var Martins absoluta favoriter. Detta hade lett till att hon ägnat Rebecka fler tankar än vanligt. Och så nu stod hon plötsligt här. Men nu såg Rebecka starkare ut än någonsin.

-Hallå Rebecka! ropade Nanne.
Rebecka vände sig om, såg frågande ut och brast sedan ut i ett varmt leende. I samma stund såg Nanne att Dvärg Martin steg ut från 7-eleven där han hade handlat mjölk till Stina och Nisses lussebak. Nanne blev stum. Martin tappade farten helt. Hans blick flackade mellan de två kvinnorna.

Rebecka Jablonski från Villa Capri och Nanne! Det här hade Martin inte väntat sig. Inte här, inte nu.

14 december: Suicide – Diamonds, Fur Coat, Champagne

Magnetenbloggens julkalender: Gesëende Kersfees

2009-12-12T17:56:00.020+01:00

Martin låg bakis hela lördagen. Han och Per hade kollat på en rad filmer och käkat pizza från pizzeria Oliven på Folkungagatan. Det hade varit mysigt och så, men han fick också en känsla av att han spillde tid på nonsens när han drack. Vad skulle han inte ha kunnat använda den här slöa dagen till? Först när klockan började närma sig midnatt hade Martin tagit sig hemåt mot Liljeholmen. Han gjorde en kopp verbena i det gemensamma köket, städade upp efter fredagen och satte sig och mös i en fåtölj. Inte som ett hem, men nästan tänkte han.

Efter att ha arbetat ett antal timmar åkte Martin hem till sina kompisar Nisse och Stina på söndagen. Stina var Martins frisör, och hon och Nisse hade två små barn som hette Gunnar och Bertil. De hade bakat pepparkakor, två stora hjärtan och en massa ekorrar och igelkottar. Nisse var biolog och hade stort intresse för allt som hade med djur och natur att göra, det var han som hade köpt pepparkaksformarna till barnen.

Sedan var det dags att glasera pepparkakorna. Stina rullade ihop ett smörpapper och gjorde som en sprits. I och med att hon arbetar som frisör var hon van att använda sina händer på olika sätt. På de stora hjärtanen skrev hon Gunnar, Bertil med glasyr. På baksidan av ena skrev hon sedan Dvärg Martin och på baksidan av andra skrev hon Gesëende Kersfees -”god jul” på afrikaans.
- Ondskans språk, sa Nisse.

Men de hade spritsat lite fel så det hade blivit Geesënede Kersfees istället. Martin skrev också "cute" på en av ekorrpepparkakorna. Nisse, Martin och Stina hade skrattat gott åt det.

13 december:
Orphei drängar - Gören portarna höga

Magnetenbloggens julkalender: Martin återupptäcker Martin Kläder

2009-12-12T15:11:00.007+01:00

Efter "x" antal uppdruckna flaskor Villa Antiori i Martins rum på ateljékollektivet Färgkontoret, hade Martin och Naturalis kommit i stämning. Vid niotiden hade också Ellen, Andjeas, Maja och Sus kommit dit. Det var fest för det nystartade Färgkontoret, plan 4, ikväll.

I princip hela Martins bekantskapskrets var där. Martin dansade till indieklassiker (exempelvis Fool´s Gold) tills han blev alldeles svettig. Det var förjävla varmt. Sen Martin kommit tillbaka till Stockholm hade han undvikit att gå ut särskilt mycket. Många personer, personer Martin inte kände, visste vem han var och vad han brukat syssla med förr om åren på fest. Martin Lambertz ogillade när folk hade förväntningar på honom, åtminstone sådana förväntningar som han upplevde låste honom i en form där han blev en symbol istället för att vara en människa. När han såg att någon som såg honom tänkte "Dvärg Martin", eller "Tillfredsställaren" (som han kallades ibland) så hanterade han det snabbt. Martin var genom ett liv av småvuxenhet enormt tränad i att hantera människor som objektifierade honom, ofta spelade han med för att senare skapa kontakt på jämn fot, men ibland brukade han driva elakt med de som försökte sätta honom i en objektposition. Det tyckte han bara var rätt och riktigt och ibland var det vad situationen krävde. En som var en riktigt bra kamrat i att driva med jobbiga personer var Per, som också kommit till festen.

MEN: Under fredagkvällen vände det! Martin som inte alls planerat något sådant upptäckte hur han började tillfredsställa folk på löpande band. Det var inte ett dugg jobbigt med folks förväntningar. Trots att Martin på något sätt ibland skydde sina egna kläder, Martin Kläder, så var det efter att ha testat ett antal könsorgan och klädslar just Martin Kläder som var de enklaste kläderna att tillfredställa folk med. Det var ju såklart hela idén med kläderna, men ändå! Man kunde stå varsomhelst! Man kunde skapa ett skymmande tält för aktiviteten! Man slapp uppsöka privata rum! Och man slapp jobbiga knappar, blixtlås och hyskor på olämpliga ställen. Martin levde verkligen finessen med Martin Kläder den kvällen! Han blev också full och nästan odräglig och insisterade på att folk skulle skaffa rätt kläder för att kunna njuta av festen. Han och Per öppnade den låsförsedda dörren till Martins ateljé och började, med fri prissättning, sälja ut kläder från de gamla kollektionerna.

På väg hem hade han haft sällskap med Per. De hade fått med sig en bibba rödvin och när de sedan tog tunnelbanan mot Slussen hade det hunnit bli tidig morgon. Martin och Per hade känt sig lite smutsiga och dekadenta i kontrast till alla nyduschade morgonresenärer. Bibban gömde Martin under sin cape. Per tittade ner på sina före detta vita tygskor som nu inte längre var vita utan alldeles rödfläckiga. Det såg ut som blod men var i själva verket färg från golvet.

Klockan närmade sig sju på morgonen men än var festen inte slut. Vid Slussen gick Per in på OK-macken och skaffade två pappersmuggar. Solen gick upp över Djurgården där på andra sidan vattnet och Martin kunde inte låta bli att njuta av att beundra skönheten i solstrålarna när de träffade Pers cendréfärgade lockar. De var på väg hem till Per som bodde på Nytorgsgatan men på vägen upp för backen vid Scandic sjöfartshotellet stannade de. På något vis, kanske var det den vitgula solen, kändes det som att det var försommar. De satte sig på en blå låda för vägsand och hällde upp ett varsitt glas vin.
- Skål Martin! sa Per,
De tittade på varandra och log. Inga stora insmickrande leenden utan mer försiktiga och trevande leenden.

Livet var skönt.

12 december: The Stone Roses - Fools Gold

Magnetenbloggens julkalender: Livet, enligt Naturalis

2009-12-11T20:42:00.001+01:00

Dvärg Martin brukade ofta ha vänner på besök i ateljén. Naturalis hade kommit redan vid tiotiden på morgonen. Naturalis, som vanligt klädd i bekväm kläder, hade haft med sig kaffe från McDonald's i Liljeholmen. Egentligen var varken han eller Martin några stora fans av McDonald's men de var heller inga extrema McDonald's-hatare. Kaffe som kaffe liksom. Martin och Naturalis hade känt varandra sedan de sena tonåren då Martin hade varit ny i Stockholm. Naturalis, vars föräldrar var något slags hippies (därav det ovanliga namnet), hade anordnat en mängd fester på sina föräldrars sommarhus på en ö utanför Mälarhöjden. Dessa fester hade varit som en samlingspunkt för en grupp människor och Martin hade snabbt blivit en i gänget.

Nu gick Naturalis på Mejan, hade slutat med graffitti, men försörjde sig fortfarande genom sitt dj-spelande. Förutom att han var trivsam att umgås med tyckte Martin att Naturalis hade roliga och uppfräschande idéer kring genus och idag skulle de jobba och skissa på kreativa lösningar till Martins nya kollektion. De arbetade bra ihop.

Naturalis och Marin hade stökat hela dagen i ateljén. De hade dragit fram stora rullar med gulvitt skisspapper där de hade skissat till olika kreationer, den ena mer estetiskt förfinad än den andra. Sedan hade de tagit fram Martins tyger och testat vilka tyger som skulle passa plaggen.

Vis sjutiden hade deras magar börjat kurra och de tog då en promenad till Tellus pizzeria i Midsommarkransen (Stockholms bästa, enligt Naturalis) där de åt varsin pizza med fårost och spenat. Det kändes alltid lika nostaligiskt i de där kvarteren, tyckte Naturalis, som under sina tonårsår hade bott på Vattenledningsvägen.

- Nu är jag sugen på ett glas Villa Antiori, sa Martin när pizzan var uppäten.
- Då tycker jag att vi går till bolaget och köper en flaska - eller två, svarade Naturalis med ett snett leende.
Sagt och gjort. Martin hoppade ner från sin stol och Naturalis höll upp dörren för sin lilla kompis:
- Efter dig!
- Salam! svarade Martin och gjorde en svepande rörelse med sin cape.

11 december: Cypress Hill - Hole in the head

Magnetenbloggens julkalender: Familjemys utan Martin

2009-12-10T23:06:00.007+01:00

Gellert låg på sängen. Han saknade Martin och hade börjat tvivla på att hans föräldrar verkligen ville honom väl. Varför hade de sparkat ut Martin? Hur dumma kunde de vara egentligen? När Gellerts mamma hade hämtat honom på fritids och berättat att Martin flyttat ut och att både hon och pappa var arga på Martin, och att det var därför han hade fått flytta, hade Gellert blivit både chockad och förvånad. Ingen av dem sade heller varför Martin hade varit tvungen att flytta och varför de var arga på honom.

Martin hade flyttat på måndagen. Först hade det såklart känts konstigt att Martin var borta men han hade inte tänkt så mycket på det. De hade haft familjemys på både måndags- och tisdagskvällen och Gellert hade tyckt att allt kändes ganska bra. Lite som i somras på Öland hade han tyckt. Sen hade någon annan känsla smugit sig på. Allt var inte bra och allt var inte skönt. Vad kunde Martin som var så snäll ha gjort som gjorde hans föräldrar så arga? Tänk om det i själva verket var hans föräldrar som hade gjort något dumt mot Martin? Något som hade gjort att han hade velat flytta? Eller ännu värre, att det var han själv som hade gjort något - men så kunde det väl ändå inte vara?

Gellert kunde höra hur hans mamma stökade ute i vardagsrummet. Hon lyssnade på en julskiva och ordnade med familjemys framför tv:n: tända ljus, popcorn och morotsstavar. Men Gellert var definitivt inte på något myshumör. Kanske skulle han bara stanna på rummet?!

10 december: Åsa Junesjö - Hej tomtegubbar

Magnetenbloggens julkalender: Martin flyttar ut

2009-12-08T13:19:00.008+01:00

Dvärg Martin var utslängd. Han hade packat ihop sina saker på en timme, alla kläder: frottéer, kappor, mantlar... Allt hade skett under Thomas frustande överinseende. Martin hade uthärdat situationen stoiskt, insett att slaget var tillfälligt förlorat, beställt en taxi och åkt direkt till sin ateljé i Liljeholmen. Madrass hade han ordnat samma dag. Han tyckte inte om att arbeta och bo på samma ställe, men det fick gå bra tills han hittade något annat som kändes rätt.

Dvärg Martin Lambertz var inte bara experimentell i sin konstnärliga verksamhet utan också i själva levandet. Han hade sedan tonåren prövat en mängd olika sätt att leva och resa på. Han hade lärt sig att den inre rösten var a och o ifråga om nästan alla avgörande livsval. De gånger han inte lyssnade inåt hade allt han föresatte sig börjat förvanskas och liksom perverterats.

Att han överhuvudtaget hade flyttat in hos Gellerts familj var ett beslut fattat på dessa grundvalar. Till vis del var det ett beslut som var ekonomiskt motiverat, men framför allt var han intresserad av hur mötet med familjen han flyttade in hos skulle gå. I den här situationen hade det blivit så att han och Gellert och Nanne kom överens, medan Thomas (som dessutom ofta jobbade långa dagar) tydligen hade lärt sig att avsky Martin. När Thomas var borta hade Gellert, Nanne och Martin sjungit, spelat spel och lagat vegetarisk mat tillsammans. Det hade verkligen varit trivsamt på Katarina Bangata då. När Thomas kom hem brukade stämningen ofta bli mer spänd och Martin gick då in på sitt rum och planerade, kollade på film eller bara tänkte.

Det kändes tungt. Mest för Gellerts skull, Martin visste att han fyllde en viktig funktion för Gellert just nu. Att Thomas trodde att han var pedofil och skulle utnyttja Gellert var förvisso provocerande, men inte så mycket att göra något åt. Personer som Thomas hade sina egna problem och Martins strategi var att hålla sig undan sådana människor om de inte ville skapa en kontakt på något vis. Det ville uppenbarligen inte Thomas. Kanske hade det varit en dum idé att flytta in hos familjen? Han kanske hade bidragit till en onödig splittring mellan Thomas å ena sidan och Gellert och Nanne å andra sidan?

Hur skulle Nanne agera i den här situationen? På sätt och vis kändes hon stark, på andra sätt verkade hon vara så okritisk i förhållande till Thomas. Han räknade med att Nanne skulle kontakta honom, samtidigt kändes det som att Nanne var förbluffande osjälvständig när det kom till att möta Thomas krav på saker och ting. Det var som att hon inte hade någon distans till honom överhuvudtaget. Martin skulle avvakta ett tag och se om Nanne eventuellt kontaktade honom. Om hon inte gjorde det, skulle det vara rätt att agera själv då? Skulle han försöka glömma bort Gellerts behov? Det tragiska i situationen var att Gellerts behov stod i klar dager för honom själv, medan båda hans föräldrar, även Nanne, verkade helt blinda för dem. Vad är det för miljö att växa upp i egentligen?

9 december: Los Zafiros - Chaverol

Magnetenbloggens julkalender: "Vi kan ju inte ha en pedofil som inneboende!"

2009-12-07T19:22:00.011+01:00

Nanne tog en promenad från Slussen till Gellerts fritids nere vid Eriksdalsskolan. Hon hade gått tidigare från jobbet idag, hon behövde tid att tänka igenom hur hon skulle berätta för Gellert att Martin hade flyttat ut. Eller rättare sagt, att Thomas hade sparkat ut honom. Tankarna snurrade i Nannes inre, hon kände sig förvirrad och en olustig känsla spred sig i hennes kropp. En känsla av dåligt samvete men också av äckel och svek. Thomas ord från imorse ekade i hennes huvud: "Vi kan för helvete inte ha en pedofil som inneboende! Han hålller ju på och kladdar på Gellert!"

Vem var egentligen Dvärg Martin? Var han den pedofil som Thomas påstod att han var? Och hur hade hon i så fall kunnat undgå det? Det kunde ju inte stämma. Tänk om Thomas hade tagit fel?

Det blåste snålt bakom Skatteskrapan. Nanne drog åt skärpet till sin kappa och rättade till halsduken. Trots att klockan inte var mer än halv tre började solen redan gå ner och himlen färgades rosa. Nanne tyckte att det var vackert och när hon passerade de fastmonterade solstolarna och parasollerna i Skånegläntan kom hon plötsligt att tänka på deras familjesemester på Öland i somras. De hade hyrt ett hus utanför Byxelkrok och haft det himla mysigt: åkt på utflykter, sjungit ihop, badat hela dagarna. Nanne kunde inte förstå att det var nästan ett halvår sen nu.

Det hade ju funkat så bra med Dvärg Martin och de behövde ju verkligen pengarna... Men samtidigt - det fanns andra som var beredda att bo inneboende, och de kunde inte riskera att ha en pedofil i sitt eget hem! Det var rätt beslut. Nu behövde hon bara berätta det för Gellert. Det kändes svårt. Gellert hade ju verkligen fäst sig vid deras inneboende och han hade verkat så glad imorse. Det var för att skydda Gellert som Dvärg Martin hade blivit utkastad, men hur skulle hon kunna berätta om detta för sin son utan att göra honom besviken och skrämd?

Det var en svår uppgift. Nanne gick in på Coop på Grindsgatan. Lika bra att köpa ingredienserna till Gellerts favoritmat i alla fall.

8 december: Eurythmics - I've Tried Everything

Magnetenbloggens julkalender: Du levande

2009-12-07T10:18:00.006+01:00

Gellert drömde mycket märkligt den natten. Han och Martin hade blivit jagade av ett lejon med människohuvud. Den var som sfinxen i Egypten vid pyramiderna, fast det var ett levande lejon, ett riktigt lejon - inte ett stenlejon. När sfinxen väl fått fatt på dem, och Gellert trodde att de skulle bli uppätna och dödade, så började sfinxen istället prata med dem. När han vaknade på måndagsmorgonen mindes han inga detaljer, men att det var ett bra samtal, det var som att han var glad från drömmen fortfarande. Gellert hörde att tv:n stod på inne i Martins rum och knackade på. Martin och Gellerts katt Oasis satt framför tv:n.
- Vad är det du kollar på? frågade Gellert.
- Det är en film, svarade Martin. Du levande heter den.
- Är den bra? undrade Gellert.
- Ja, det tycker jag. Den är regisserad av Roy Andersson, han är ganska känd.
Gellert kände inte till den här Roy Andersson men han verkade verkligen vara något speciellt.
-Martin, får jag fråga dig en sak?
Martin stängde av dvd:n och vände sig mot Gellert. Oasis hoppade upp i Martins knä och Martin började klappa katten lite förstrött.
-Jag har inte så många kompisar, faktiskt. Jag är kompis med dig, men du är ju vuxen. Hur har du gjort för att få så himla många kompisar!?

Den morgonen fick Martin höra om hur Gellert hade det på fritids och i skolan, och Gellert fick höra hur Martin hade hanterat sin kortvuxenhet när han hade varit lika gammal som Gellert. De plockade in sin frukost till Martins rum och hann med en hel del innan Nanne kom och bad Gellert klä på sig. Gellert hade lite svårt att tro det, men Martin hävdade med bestämdhet att allt skulle ordna sig. Det skulle inte ordna sig idag, det skulle inte ordna sig imorgon, men det skulle ordna sig. Den morgonen kändes det lite lättare att gå till skolan.

Dvärg Martin visste att Thomas inte var helt bekväm med att ha honom som inneboende. Han hade trott att det var övergående. Martin var van vid att hantera knepiga människor, men Martins tricks verkade inte fungera på Thomas just nu. När Martin och Gellert plockat in te och mackor till Martins rum hade Thomas grymtat och sett mycket missnöjd ut. Innan Gellert och hans mamma gått ut genom dörren kramade Thomas om dem hårt. När dörren stängdes vände sig Thomas mot Martin, ställde sig en meter ifrån och blickade ner på den kortvuxne mannen.

-Du flyttar ut idag!

7 december: Pavement - Give it a day

Magnetenbloggens julkalender: När kommer snön?

2009-12-05T17:58:00.008+01:00

Gellert tittade ut genom fönstret. Det var grått och slaskigt, inte alls som vintern i Astrid Lindgrens berättelser. Gellert längtade efter den där första riktiga snön då man kunde göra snögubbar och åka pulka. Han längtade efter känslan av att krama en perfekt snöboll och sedan kasta iväg den långt långt bort.
- Pappa, när kommer snön egentligen? frågade Gellert.
- Men Gellert, hur ska jag kunna veta det? svarade hans pappa Thomas irriterat.
- Ska vi gå och köpa lördagsgodis? föreslog Gellert.
- Sen, svarade Thomas.
Gellert var uttråkad. Varken Martin eller Gellerts mamma Nanne var hemma. Thomas var på dåligt humör och gick runt och muttrade och sparkade på skorna i hallen. Det fanns inget som Thomas retade sig på så mycket som när skorna låg huller om buller i hallen och särskilt om de var i vägen när man skulle gå förbi.

Gellert ville att Martin skulle komma hem. Han tyckte om Martin och han tyckte att det var mysigt att Martin hade flyttat hem till just dem. Men till en början, när Martin var nyinflyttad, hade Gellert varit lite förskräckt av hans fysiska uppenbarelse: hans kropp och dess "annorlunda" proportioner, den höga framskjutande pannan, de korta benen och armarna - att han var så liten. Gellert hade aldrig tidigare träffat en vuxen som inte var större än honom själv. Men efter ett par dagar insåg han att Martin inte var det minsta läskig – tvärtom. Gellert brukade ofta knacka på Martins dörr och allt som oftast lät Martin honom komma in.

Gellert var glad att han hade fått gå på Dvärg Martins modevisning. I vanliga fall brukade han inte få vara uppe så där sent på kvällarna. Men eftersom Nanne och Martin kom så bra överens och Nanne därför verkligen hade velat gå på visningen hade hon låtit honom följa med. Gellert hade tyckt att det var spännande att vara ute så sent på kvällen och han hade också tyckt att det var kul att titta på alla fina människor som var där, alla var så glada och hade fina kläder - inte alls sådär slitna och alldagliga som Gellert var van vid. Det fanns något slags skimmer över de här människorna, en glans, en lyx…

- Snälla pappa, kan vi inte gå till videoaffären och köpa lite godis, det är ju lördag idag! sa Gellert.
- Du ska bara ha och ha, Gellert. Jag är trött på ditt ständiga tjatande, svarade Thomas.
Och trots att Gellert visste att han inte var någon tjatig unge sa han inget tillbaka, det sista han ville var att göra sin pappa ännu mer irriterad. Thomas gav ifrån sig en demonstrativ suck och plockade upp två femkronor och tre enkronor som han med en brutal gest slängde på hallbyrån.
- Här då, men du får gå själv!
Gellert kände sig dum. I magen hade han nu en stor klump och han var egentligen inte ens särskilt sugen på godis längre. Varför hade han varit så jobbig mot sin pappa?

Men nu var det för sent att ta tillbaka. Gellert drog på sig tröjan han hade fått av Martin, tryckte ner sina små fötter i stövlarna och traskade ensam ut i vintermörkret på Katarina Bangata...

6 december: Stephen Simmonds - Tears Never Dry

Magnetenbloggens julkalender: Salam, Martin!

2009-12-04T20:03:00.015+01:00

Dvärg Martin Lambertz comeback som designer hade verkligen varit storartad. Han hade fått stående ovationer från ett överfyllt Brunogallerian – Martin Kläder var fortfarande att räkna med. Han hade visat upp en rad helt nya klädesplagg men också nya variationer på gamla klassiker – bland annat en frotté i lite kraftigare material och med ett nytt snitt som föll perfekt över mannekängernas mjukt rundade kroppar.

Martin hade alltid varit emot size zero-idealet, som fortfarande var det rådande på catwalken. Ett sjukt ideal, tyckte Martin, och han var en av få i branschen som ratade mannekänger med till synes osunda kroppar. Detta gällde för såväl manliga som kvinnliga modeller. Men Martins mannekänger var för den sakens skull inte alldagliga – tvärtom hade han med ett stort mått precision och känsla valt ut personer i bekantskapskretsen som kunde bära upp hans plagg med elegans, och låtit dem bli mannekänger för en dag.

Fredagens förmiddag och ett par timmar in på eftermiddagen hade Martin tillbringat på akuten på SöS efter missödet med det heta kaffet. Gellert hade gjort honom sällskap och trots att Martin hade haft mycket ont och varit lite stressad inför kvällens visning hade han och Gellert på det hela taget haft ett par trevliga timmar på akuten. De hade köpt lussekatter, te, julmust och serietidningar på Pressbyrån och efter att Martin hade fått ett förband och ett recept på en antiseptisk salva kunde de lämna sjukhuset.

Trots att Martin hade mycket att göra var han inte panikslagen, vilket många andra skulle ha varit i han situation. Skållande hett kaffe på benet samma dag som visningen! Men Martin litade verkligen på sin egen kapacitet och han hade också förmågan att knyta duktiga medarbetare till sin organisation Tack vare dem visste han att kvällens visning skulle bli lyckad, trots att han inte hade haft möjlighet att delta i förberedelserna i lika stor utsträckning som han hade velat.

När klockan väl slog åtta och visningen satte igång hade hög musik strömmat ut från Brunogallerians högtalarsystem, en blandning mellan nytt och gammalt – Prince, The Roches och så klart Martins favoriter, det gamla proggbandet Villa Capri.
- Men, det här är ju min gamla kompis band! hade Gellerts mamma Nanne då utbrustit.

I princip alla Martin kände eller var det minsta bekant med hade varit på visningen; designers, PR-folk, journalister, fotografer, inköpare, klubbfolk och andra inflytelserika i Stockholms innekretsar – och Gellert och Nanne. Men Gellerts pappa Thomas hade inte varit där trots att han hade sagt att han skulle komma dit. Varken Gellert eller Nanne viste var han höll hus, han hade inte hört av sig och när Nanne försökte ringa honom på mobilen kom hon direkt till telefonsvararen. Konstigt, tänkte Nanne. Men hon visste att Thomas hade mycket att göra nu inför jul, kanske var det därför han inte var där?

5 december: The Roches - Hammond Song

2009-12-04T12:07:00.001+01:00